Herr talman! Jag skulle vilja tona ned den - kanske jag tar till ett för hårt ord - alarmistiska tonen. Det som händer nu är att det kommer fram fler produkter av någonting som har funnits på läkemedelsmarknaden sedan början av 90-talet. Men antalet godkända biologiska substanser har ökat väldigt kraftigt sedan mitten av 90-talet. Det har alltså inte inträffat någonting akut nu. Det är heller inte så att läkemedel av den här karaktären innebär att de ska behandlas på ett annat än sätt än andra läkemedel. Det är en annan typ av framställning och en annan typ av grundmaterial bakom. Men det är inte väsensskilt från andra läkemedel.
Detta behöver fungera precis som det gör när det gäller andra läkemedel där Läkemedelsverket har sin tunga och viktiga roll i sammanhanget. Det gäller forskning och godkännandeprocesser, där myndigheter på EU-nivå och svensk nivå säkerställer att introduktionen, uppföljningar och kontroller sker på ett bra sätt, att de företag som producerar och marknadsför produkterna tar sitt ansvar.
Det här har vi en tydlig ansvarsfördelning för. Vi behöver inte ha en ny ansvarsfördelning bara för att det är biosimilarer. Det är ändå någonting som har varit känt under ganska många år och som är en del av sjukvården i vårt land och i många andra länder. Biosimilarer innebär en möjlighet för fler människor att bli friska eller att lindra de symtom som de lever med.