Fru talman! Vi är överens om det ska vara frivil-
ligt. Men vi kan fatta beslut om att de statliga arbets-
givarna, de olika verken och statliga bolagen, ska
göra detta. Vi representerar ju staten, och som ägare
skulle vi kunna ge de direktiven.
Jag har en annan fråga också. Jag gillar Per Erik
Granströms inledning om att vi ska ha förståeliga och
enkla regler. Då kommer jag in på detta med skatte-
mål och skatteprocesser. Det är uppenbarligen så att
den nuvarande skattelagstiftningen, som vi här i
kammaren är skyldiga till, är så komplicerad att vi har
ett antal skattemål som drar ut väldigt långt på tiden.
Med de regler som finns innebär det att medborgare
och företag under en väldigt lång tid kommer att leva
i osäkerhet om blir det skatt eller inte. Det kan bli
olika utslag i länsrätt och kammarrätt. För att begrän-
sa detta har vi ett förslag om att det ska finnas en
stupstocksprincip. Man ska inte kunna hålla på hur
länge som helst med ett skattemål. Det är det ena.
Det andra, som har en mer pekuniär innebörd, är
att dröjsmålsränta eller anståndsränta inte ska kunna
tas ut för mer än ett år. Jag kan berätta för Per Erik
Granström att jag personligen har ett mål sedan 1991
som gäller min personliga deklaration som ännu inte
är klart. Jag kommer att vinna. Det är jag övertygad
om, men den här osäkerheten gör ju att man hela
tiden måste ha en reserv för detta. Jag tycker inte att
det är bra. Min fråga till Per Erik Granström är: Vore
det inte bra om vi hade en stupstocksprincip och om
man inte skulle kunna ta ut dröjsmålsränta för mer än
ett år? Då får man ju ett tryck på skattemyndigheterna
och skattedomstolarna att hantera ärendena snabbare.