Fru talman! Jag vill börja med att instämma i mycket av det som Lars Johansson sade och yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i de delar som handlar om regler för svavelhalter och om inlandssjöfarten.
Som värmlänning ligger Vänersjöfarten mig varmt om hjärtat. Det är bra att regeringen äntligen säger sig vara beredd att införa EU:s regelverk för inre vattenvägar. Men det gäller att viljan också lämnar papperet och hamnar i verkligheten. Därför skickar vi i det här betänkandet en tydlig signal till regeringen om att vi vill se ett införande snarast. Det är lovande att frågan har gått framåt sedan vi debatterade den i kammaren för ett år sedan, och jag hoppas att jag inom en rätt snar framtid ska kunna åka pråm över Vänern ned genom Göta älv till Göteborg.
För att öka sjöfarten på Vänern och den svenska sjöfarten över huvud taget är det flera saker som behöver förändras. Forskningen på förnybara drivmedel inom sjöfarten måste stärkas, strategiska hamnar och godsnoder måste prioriteras, de ojämlika konkurrensförhållandena mellan sjöfarten och vägtrafiken åtgärdas och, precis som Lars Johansson sade, en tonnageskatt införas. En svensk tonnageskatt skulle stärka konkurrenskraften för den svenska sjöfarten. Det är enligt näringen den absolut viktigaste åtgärden som behöver vidtas för att svensk sjöfart ska få samma villkor som övriga EU-länder. Samtliga sjöfartsländer inom EU har redan tonnageskatt, och i dag ser vi en utflaggning av svenska fartyg bland annat till våra grannländer Finland och Danmark.
Det finns sedan länge en majoritet i riksdagen för att införa tonnageskatten, men regeringen har bromsat. Nu ska ytterligare en utredning tillsättas, och jag hoppas att det kommer att bli den sista. Miljöpartiet föreslår att utredningen även ska titta på hur tonnageskatten kan kombineras med en omställningsfond för klimat och miljö. Det blir ett sätt att även lösa problemet med rederiers obeskattade reserver och latenta skatteskulder. Hela eller delar av den latenta skatteskulden placeras i en innovationsfond för forskning och utveckling av sjöfartens miljö- och klimatarbete. På så sätt kan både den svenska sjöfarten och dess arbete för klimat och miljö få en skjuts framåt.
Fru talman! När det gäller svavelfrågan har regeringen nu trots allt hamnat på rätt köl - efter infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärds och handelsminister Ewa Björlings utspel för två år sedan då de i en artikel skrev att Sverige inte borde ansluta sig till de gällande kraven i IMO-beslutet. Vi kommer ihåg att den striden vanns av den dåvarande miljöministern, vilket vi är mycket glada för. De nya kraven på svavelutsläpp är ett viktigt steg framåt. Genom IMO:s nya krav förväntas utsläppen av svaveloxider från sjöfartssektorn sänkas betydligt inom EU; i Östersjön och Nordsjön väntas minskningen överstiga hela 90 procent.
Av EU-kommissionens konsekvensanalys av förslaget framgår att de skärpta svavelutsläppskraven kommer att leda till positiva effekter i form av bättre hälsa och minskad dödlighet i EU motsvarande 15-34 miljarder euro.
Men, fru talman, sjöfartens miljöproblem stavas inte bara svavel. Även koldioxidutsläpp, kväve och andra partikelutsläpp är farliga. Miljöpartiet tycker att IMO-kraven bör kompletteras med krav på utsläpp av kväve och partiklar. Sådana krav saknas i dag. Sverige bör inspireras av USA och Kanada, som ansökt om att göra delar av sina kuststräckor till utsläppskontrollområden vad gäller svavel, kväve och partiklar. I dagsläget är Östersjön och Nordsjön enbart svavelkontrollområden. Miljöpartiet anser att Sverige bör driva frågan om att utöka kontrollområdena till att även innefatta kväve och partiklar, gärna genom att driva detta gemensamt med andra berörda länder. Parallellt ska vi självfallet driva på hårdare för att hela Europas vatten ska bli utsläppskontrollområde för svavel, kväve och partiklar.
Sjöfartens koldioxidutsläpp måste också minska. En enig klimatberedning föreslog att det ska finnas en koldioxidkomponent i farledsavgifterna, något som även Trafikverket föreslår. Miljöpartiet ansluter sig till uppfattningen att farledsavgifterna bör differentieras utifrån fartygens koldioxidutsläpp.
Fru talman! Självklart leder ökade miljökrav på sjöfarten till ökade kostnader för sjöfarten. Det finns en uppenbar risk att detta ytterligare skulle snedvrida konkurrensen mellan de olika trafikslagen till vägens fördel. Det skulle bli billigare att köra gods på lastbil i stället för med båt, med ökade utsläpp som följd.
Och sant är att detta redan i dag är ett problem. Lastbilens andel av godstransporterna har i många år växt. Den utvecklingen beror dock inte på några miljökrav utan på orättvisa villkor för transportslagen. Alliansens satsningar på väg har varit mångdubbelt högre än satsningarna på järnväg och sjöfart.
Motsatt förhållande gäller avgifterna. Tågoperatörerna betalar banavgift för att få köra på järnvägen, en avgift som hela tiden höjs. Alla fartyg i Sverige betalar farledsavgifter. Men lastbilstrafiken betalar ingen avgift för att få bruka vägarna. I stället är det svenska staten och därmed skattepengar som subventionerar de svenska och utländska lastbilarnas slitage på vägarna. För att få mer gods transporterat hållbart i framtiden på Vänern och andra vatten är det nödvändigt att vi vid sidan av banavgifter och farledsavgifter inför en avgift på lastbilstransporter, en lastbilsskatt.
Fru talman! Den svenska sjöfarten ska inte bara vara miljö- och klimatbra. Den ska också vara säker. Miljöpartiet ställer sig positivt till regeringens proposition om överlåtelse av tillsynsuppgifter inom sjöfartsskyddet. Vi anser att det är viktigt att åtgärder vidtas för att stärka sjöfartsnäringens konkurrenskraft, och detta är en del i det arbetet.
Men jag vill understryka vikten av att de krav som ställs på rederierna och fartygen inom sjöfartsskyddet under inga omständigheter får omfatta krav på att inneha beväpnade vakter ombord. Det är viktigt att de båda systemen, det vill säga å ena sidan en eventuell möjlighet att inneha beväpnade vakter samt å andra sidan nationella och internationella krav på säkerhetsåtgärder, även fortsättningsvis är två parallella system inom sjöfartsskyddet utan koppling till varandra. Miljöpartiet har ett särskilt yttrande under denna punkt i betänkandet.
Fru talman! Riksdagen kommer vid dagens votering att ta ställning till betänkande TU10 om bevakning ombord på svenska fartyg, som debatterades förra veckan i kammaren. Miljöpartiets Annika Lillemets har yttrat följande i den frågan: Det är förvånande och skrämmande att övriga riksdagspartier tycks ta så lättvindigt på denna viktiga fråga; att lämna över militära uppgifter till privata firmor kan få mycket allvarliga konsekvenser.
Jag hoppas att det i kammaren i eftermiddag kommer att visa sig att det finns fler riksdagsledamöter som tagit intryck av den senaste tidens granskning av dessa firmor och deras metoder.
Ekot
rapporterade så sent som i fredags om att minst elva fiskare från Jemen dödats vid beskjutningar från privata bevakningsfirmor på handelsfartyg. Det är dödsskjutningar som har tystats ned och som inte utreds, trots påtryckningar från Jemen. Är vi ledamöter i Sveriges riksdag beredda att medverka till sådant här? Vi miljöpartister är det inte.
Fru talman! Självklart ställer jag mig bakom alla Miljöpartiets reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 2.