Fru talman! Som jag sade i mitt anförande är jag och regeringen väldigt bekymrade över utvecklingen. Om det råder det inget tvivel. Däremot kan vi ha olika uppfattningar om vad som konkret behöver göras.
Jag menar att det nu för första gången sker väldigt mycket på ett samlat sätt från en svensk regering. Jag har inte sett några sådana aktioner från tidigare regeringar.
Det händer mycket. Handlingsplanen har presenterats. Som jag sade: Det är bara en början. Jag tror att flera av punkterna i det här programmet är väldigt viktiga. Jag tror inte att det handlar om ett enstaka förslag utan om sammanblandningen av de här faktorerna. Det handlar om att fler fartyg kan få sjöfartsstöd, att se över regelförenklingsarbete, att möjliggöra en så kallad one stop shop för att minska administrationen för svenska fartyg, att underlätta för sjöfartspraktik och att underlätta för mer sjöfartsforskning som just kan främja fler alternativa bränslen. Det är några delar.
Sedan är jag väldigt glad över att det pågår en utredning om tonnageskatten. Det ska jag säga, för jag tror att det är otroligt viktigt med likvärdiga konkurrensvillkor för näringen världen över.
När det gäller kronor och ören finns det också EU-medel att söka för den här typen av omställningar när det gäller bränslen. Och i och med att Östersjön nu är ett av de områden som är hårdast reglerade med det nya direktivet finns det väl all anledning att svenska fartyg också vänder sig till EU och söker medel just för att göra den förändring som krävs, till LNG eller metanol eller vad det kan vara. Och regeringen har försökt vara behjälplig i de ansökningarna.
Men jag är nyfiken på Lars Johanssons svar: Hur många kronor och ören vill ni investera från svensk sida för att satsa på den här omställningen? Jag har inte hört så mycket om det. Hittills har jag bara hört kritik när det gäller regeringens arbete.