Fru talman! Precis som jag sade i mitt anförande kan vi inte vara nöjda med den totala uppklaringen av våldtäktsbrott, även om den inte är sämre enligt Brås statistik än för brottsligheten i stort. Det måste man komma ihåg.
Självklart är jag inte främmande för att någon gång se över hur det brottsbekämpande eller brottsförebyggande arbetet ser ut så att vi kan bli bättre. Man måste hela tiden ha en lärande organisation.
Just nu är det så, vilket jag sade i mitt anförande, att det skiljer väldigt mycket mellan olika län. Det finns länspolismyndigheter som har dubbelt så bra resultat vad gäller att klara upp våldtäktsmål som andra län, och det är så klart inte tillfredsställande. Det är inget som talar för att det skulle vara så mycket svårare mål i ett län än i ett annat län. Då måste det handla om arbetsmetoder. Varför använder man inte de arbetsmetoder som man har sett är framgångsrika i en annan del av landet? Tyvärr är organisationen väldigt trög.
Svaret är det vi nu håller på med i Polisorganisationskommittén, där Vänsterpartiet också sitter med. Det har vi debatterat tidigare, och jag tror att vi alla är i princip överens om att vi behöver en enhetlig nationell polismyndighet, där det också blir lättare att styra och säga: Ja, i det här länet har man gjort det på ett bra sätt tidigare, och de arbetsmetoderna ska gälla i hela Sverige. Bara genom det skulle vi få upp siffrorna vad gäller utredda och uppklarade våldtäktsmål betydligt. Det är det första steget.
Jag säger inte nej till att någon gång se över arbetsmetoder, men nu tar vi en sak i taget. Det första vi måste göra är att se till att få en enhetlig polisorganisation.