Fru talman! Jag vill börja med att påminna Lena Olsson och den övriga oppositionen om att den här debatten handlar om våldsbrott och brottsoffer. Det är ingen budgetdebatt. Ni har under hela debatten talat om ekonomi.
Det stämmer att olika saker vävs in i varandra, men jag vill prata om våldsbrott och brottsoffer och konkreta åtgärder och inte om barnfattigdom.
Det finns en skillnad mellan oss och oppositionen. Vi har lagt fram en budget som gäller från och med i dag. Och vi ser hela mandatperioden. Vi har sagt att vi på årsbasis kommer att återkomma och se över olika områden till skillnad från er som tar år för år med olika ad hoc-lösningar. Just Vänsterpartiet har kanske inte den bästa historiken heller när det gäller att hålla sig inom budgetramar.
Sedan gäller det faktiskt det brottsförebyggande arbetet, som du pratar om. Vi ställer det i fokus. Och vi ser inte bara till ekonomi, som är viktigt när man pratar om brottsförebyggande arbete. Det handlar om att familjer som inte fungerar får stöd och hjälp. Det handlar om att det ska funka i skolorna och om att man i olika delar av livet får stöd och hjälp. Det behöver inte innebära att man får det genom en skattesänkning eller på andra sätt.
Det här är ingen budgetdebatt. Den här debatten handlar om brottsoffer. Och nu ska jag då gå över till vad vi vill göra när det gäller konkreta åtgärder.
Ni har hittat en mening där det står att man ska hjälpa barn som far illa. Ja, vi vill hjälpa barn som far illa. Och precis som vi har varit inne på tidigare i debatten ska alla barn som bevittnar våld också ses som brottsoffer. Det gäller att de får stöd i arbetet med att komma vidare efter att ha vuxit upp i en familj som har varit fylld av våldsamheter.
När det gäller skärpta straff håller vi på med Påföljdsutredningen, där även Vänsterpartiet har en representant. Där ser vi över olika brott och försöker få en helhet. Det handlar om att olika brott ska bestraffas på ett mer korrekt sätt än vad som i dag är fallet.