Herr talman! Det här är ett spännande område. Jag sitter inte i ert utskott. Men man kan fördjupa sig i detta. Det jag tror alla tänker när de får sina orange kuvert hem: Herregud, nu ska jag jobba ett halvår eller ett år till! Så ser det ut när de öppnar kuvertet. Det vet alla i Sverige. Det är ett skämt i dag.
Jag tänkte höra med dig som kvinna och centerpartist. Det handlar om kvinnor med medelklassyrken som den sjuksköterska jag talade om tidigare. Du är sjuksköterska och har jobbat 40 år. Då handlar det inte om att du har varit hemma speciellt mycket, utan man har viktat siffrorna ganska så mycket. Du har din tjänstepension och allmänna pension. Det innebär ändå att du hamnar under fattigdomsgränsen. Du får 10 150 kronor att leva på per månad.
Det fordrar att man slänger om sin ekonomi ganska så kraftigt. Bor man i Stockholm får man snabbt se ut vart man ska flytta härnäst. Detta är en fråga till dig som kvinna och centerpartist: Vad tycker du att vi ska göra för alla de kvinnor som ligger under gränsen? Väldigt många är väldigt oroliga för sin pension. Det är inget snack om det.
Det är också en klassfråga. Tittar man på män kan man se att den underfinansierade inkomstpensionen för en industriarbetare nu ger 52 procent av slutlönen mot utlovade 62 procent. Det är inte bara kvinnor som har fått ta en smäll. Det är mer eller mindre en klassfråga. I dag är det väldigt svårt att få ut en pension som gör att man kan klara sig om man inte dessutom sparar privat. Det måste man nästan i dag börja göra som 18-åring för att klara sig.
Min fråga till dig gäller främst kvinnorna. Det handlar om sjuksköterskor, lärare och så vidare. Vad är ditt råd till de kvinnor som förstår att deras pension kommer att bli usel?