Herr talman! Jag tänkte först komma in på arbetsmiljön. Karin Rågsjö tog på flera punkter upp just detta. Arbetsmiljön är en jätteviktig del; det håller jag med dig om. Men det är inte så enkelt att det enbart är undersköterskor eller människor som har en hög fysisk belastning som hamnar i situationen att de inte orkar ända fram till 65 år. Glöm inte att pensionsåldern var 67 år ända fram till 1976.
Det har visat sig att det inte alltid är de människor som har de största fysiska ansträngningarna som råkar illa ut. Det handlar i stället ofta om enformiga uppgifter. I modern tid handlar det också ofta om att man går in i väggen, som det kallas, eller psykiska faktorer. Det är den stora delen i dag.
Vi måste komma till rätta med arbetsmiljön, men det är inte så enkelt att det enbart handlar om undersköterskor och snickare, som du sa. Det är betydligt vidare än så, och vi måste titta betydligt vidare på arbetsmiljön.
Om vi ska kunna klara detta måste vi se till så att de som nu har möjlighet att jobba förbi 65 år också måste kunna få göra det. Det är bra för samhället, det är bra för dem själva och det är bra för Sveriges ekonomi och de människor som inte orkar ända fram till 65 - plus att vi får våra ungdomar att gå in på arbetsmarknaden tidigare. Även om det är som du säger att en del inte får fasta jobb och så vidare gör varje år mycket för dem som ska få pension 30-40 år senare.