Herr talman! En av samhällets viktigaste uppgifter
är att värna om barnens behov och rättigheter. Det
handlar om att ge alla barn en trygg uppväxt.
Under de senaste åren har det kommit allt fler
signaler om att nedskärningen främst drabbar barnen.
Inte minst påverkar den utarmning av barnomsorgen,
skolan och fritidsverksamheten som håller på att ske
barns uppväxtmiljö.
Den ökade arbetslösheten och den tilltagande
segregationen leder till att människor far illa. Familjer
får ändrade levnadsförhållanden, och tryggheten
försvinner. Detta påverkar också barnen.
Barn och ungdomar behöver oss vuxna. De
behöver någon att lita på. När inte familjen räcker till
måste det finnas ett extra skyddsnät. Det är samhällets
skyldighet att sätta barnens intresse främst.
FN:s konvention om barnens rättigheter som
Sverige ratificerade 1990 innehåller bestämmelser
som är avsedda att tillförsäkra barnen grundläggande
rättigheter. Det innebär att vi har ett ansvar för att
barnens behov uppfylls i fråga om ekonomiska,
sociala, och kulturella rättigheter. Vi har skyldighet
att göra vårt yttersta för att uppfylla konventionen.
Det gäller också barns rättighet att bli beskyddade
från alla former av sexuella övergrepp och
utnyttjanden. De förändringar som föreslås i det
betänkande som vi behandlar i dag är ett viktigt led i
detta arbete.
Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågor i syfte att stärka barnens rättigheter.
Utskottet har också krävt en allmän översyn av
bestämmelsen om sexuellt umgänge med barn.
De förändringar som nu föreslås ligger helt i linje
med utskottets tidigare ställningstaganden.
Ändringarna innebär ett förstärkt skydd för barn,
oavsett om det föreligger ett beroendeförhållande eller
inte till den som förmår barnet att delta i en sexuell
handling. Lagstiftningen vill tydligt förmedla den
vuxnes ansvar.
Nu föreslås att straffvärdet vid grovt sexuellt
utnyttjande blir detsamma som för våldtäkt.
Härigenom har utskottets tidigare uttalanden
tillgodosetts.
Preskriptionstiden är en annan fråga som har varit
föremål för mycket diskussion. Genom att man låter
preskriptionstiden för sexualbrott som riktar sig mot
barn börja löpa först den dag då målsäganden fyller
eller skulle ha fyllt 15 år kan brott, som har begåtts
mot barn i tidig ålder men som inte upptäcks förrän
långt senare, beivras och skadestånd utdömas.
Men dessa åtgärder är inte tillräckliga. Det behövs
fler åtgärder såväl när det gäller barnens rättsliga
skydd som när det gäller barnens situation i samhället.
Vi måste gå vidare med översynen av
sexualbrotten. Inte minst har några domar som har
avkunnats under senare tid visat att det fortfarande
finns brister.
Det som särskilt har uppmärksammats är att
sexualbrott mot mycket små barn inte har bedömts
som våldtäkt med motiveringen att våld i
brottsbalkens mening inte har förekommit. Det kan
givetvis ifrågasättas om det kan krävas att ett litet
barn gör motstånd för att omfattas av det skydd som
våldtäktsbestämmelsen är avsedd att ge. Mot bl.a. den
bakgrunden är det angeläget att det snarast görs en
översyn av våldtäktsbestämmelsen.
Kriminalisering av innehav av barnpornografi är
också ett led i kampen mot sexuellt utnyttjande av
barn. Genom att med alla tänkbara medel angripa
marknaden för barnpornografi kan vi förhoppningsvis
bidra till att minska efterfrågan på sådant material och
därigenom också minska omfattningen av sexuella
övergrepp mot barn. Regeringen har nyligen tillsatt en
utredning om de samlade åtgärderna mot
barnpornografi.
Ett annat värdefullt inslag i strävan att öka barns
skydd mot övergrepp är den internationella konferens
som Sverige skall vara värd för 1996.
Jag konstaterar också med tillfredsställelse att
justitieministern har aviserat att regeringen kommer
att ta initiativ till en samlad generell översyn av
bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken.
Herr talman! Barnen måste sättas i centrum. Det
behövs bättre utredningsresurser när det gäller arbetet
med att utreda och lagföra anmälningar om brott mot
barn. De människor som kommer i kontakt med barn
och verkar i deras närhet måste bli mer observanta på
att upptäcka brott och anmäla dessa. En annan viktig
fråga är barns rätt att komma till tals i domstolarna
när det gäller mål och ärenden som angår dem.
För att trygga barns uppväxtmiljö och motverka
våld och utslagning måste vi vidta generella åtgärder
för att stärka välfärden för alla. Att öka jämställdheten
är också en betydelsefull åtgärd i detta sammanhang.
En aktiv opinionsbildning och upplysning kan
också medverka till ett ökat medvetande om olika
övergrepp mot barn, vilka orsaker som ligger bakom
och hur de kan motverkas.
Skärpta straff är naturligtvis ett sätt att angripa
sexuella övergrepp, men om vi skall komma till rätta
med övergreppen måste vi också som ett led i det
förebyggande arbetet ge gärningsmännen särskilda
behandlingsinsatser för att förhindra att de upprepar
sin brottslighet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
justitieutskottets betänkande.