Herr talman! Det betänkande som vi i dag skall
fatta beslut om är oerhört viktigt på många olika sätt.
Det har också tidigare talare berört.
Det är samhällets skyldighet att skydda barn från
att utsättas för denna form av övergrepp. Jag
instämmer i det mesta som har sagts här tidigare, men
jag skulle vilja lyfta fram några av frågorna i
betänkandet, som jag anser vara särskilt viktiga.
Det är just att man efter den diskussion som har varit
om begreppet sexuellt umgänge, som antyder att det
finns en frivillighet i relationen, lyfter ut begreppet
och i stället använder den mycket mer riktiga
benämningen, ett sexuellt utnyttjande, vilket det alltid
är när det rör sig om sexuella handlingar med barn.
En viktig förändring är också att man utvidgar
begreppet sexuellt ofredande så att det blir straffbart
att förmå även dem som fyllt 15 men inte 18 år att
företa eller medverka i en handling med sexuell
innebörd, om handlingen är ett led i en framställning
av en pornografisk bild eller utgör en posering i annat
fall än när det är fråga om framställning av bild.
Det är nog fler än jag som har följt TV-
programmen, där det har visats upp många unga
flickor som har utnyttjats i dessa sammanhang och
som i dag har stora psykiska lidanden. Mot detta har
vi inte haft någon laglig möjlighet att ingripa. En
viktig del är att stärka dessa unga människors skydd.
Ett av de viktigaste förslagen är också
förlängningen av preskriptionstiden. Det är oerhört
vanligt att dessa barn inte visar symtom på det som
det egentligen gäller. Det är mycket vanligt att de
först när de börjar komma i tonåren uppvisar psykiska
problem, och det är först vid arbetet med de här
ungarna som upptäckterna görs. Då är det mycket
viktigt att man har en preskriptionstid som hör ihop
med brottet.
Det är angeläget att gå vidare i arbetet med att
stärka skyddet för dessa barn. Vi har under senare tid
också sett en del domslut som visar att vi måste gå
vidare med detta arbete, för det har varit domslut som
inte ligger i linje med det som vi i justitieutskottet
strävar efter.
Vi får inte glömma att det här är en del i ett stort
problem. Det är viktigt att utredningsverksamheten
byggs ut så att den fungerar bättre vid upptäckter av
dessa fall. Det är oerhört många fall som i dag aldrig
ens går till åtal. Det är en viktig fråga att arbeta vidare
med.
Det är också angeläget att följa upp just detta att
det är fråga om ett stort psykiskt lidande. Det kommer
att ta lång tid innan dessa människor kommer till rätta
med sina liv igen. I dag görs i Sverige, tyvärr, alldeles
för litet behandlingsinsatser. Det finns alldeles för
litet modeller för att arbeta med dessa grupper. Det är
ett arbete som måste vidgas. Man måste gå vidare
med att utveckla modeller för arbete med de grupper
som har varit utsatta för sexuella övergrepp. Dem kan
man inte arbeta med under vanliga förutsättningar.
Den kränkningen, den skammen, den förtvivlan och
det som har förstörts själsligt kräver ett långt arbete i
en trygg miljö och med mycket erfaren personal.
Därför måste man även inom detta område gå vidare
och utveckla metoder.
Men det beslut vi fattar i dag är en viktig del i att
stärka skyddet för dessa barn. Jag yrkar därmed bifall
till utskottets hemställan.