Herr talman! Alla partier är överens om att det är
nödvändigt med ytterligare åtgärder mot sexuella
övergrepp. Det förekommer därför inga motsättningar
mellan partierna när det gäller minderåriga. Som vi
här har hört skall lagen skärpas på vissa punkter.
Miljöpartiet skulle på vissa av punkterna vilja gå litet
längre.
Just begreppet ålder, att det inte endast är barn
under 15 år utan ungdomar under 18 år som skall
fredas, tycker vi är viktigt.
I FN:s barnkonvention slås fast att varje människa
under 18 år är ett barn. Sverige har ju skrivit under
konventionen. Det är ett mycket viktigt konstaterande
när man i domstolar skall tolka det inträffade och
döma i mål rörande sexualbrott mot barn.
Andra talare här har sagt ungefär vad jag hade
tänkt att säga, för vi är ju så eniga i denna fråga. Det
är mycket positivt att begreppet sexuellt umgänge har
ändrats till sexuellt utnyttjande. Men jag tycker att
det skulle behövas ännu ett förtydligande av
innebörden. Det är ju inte bara fråga om utnyttjande,
utan barnet i fråga skadas ju också. Därför borde
termen ändras till övergrepp.
Bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas,
som vi har hört, till att gälla även ungdomar under 18
år när det gäller tvång vid posering eller vid
medverkan till pornografisk bild. Men vi tycker att
bestämmelsen skall gälla oavsett om medverkan kan
anses vara frivillig. Barn under 18 år kan inte
överblicka vidden av ett sådant deltagande och bör
därför skyddas så långt lagen räcker.
Även en skärpning av lagtexten föreslås i detta
sammanhang, så att sexuellt ofredande ändras till
sexuellt övergrepp. Som Alice Åström sade får ett
sådant här deltagande stora konsekvenser som
inverkar på hela ens liv.
Barnkonventionen konstaterade, som jag sade, att
personer under 18 år är barn. Det tycker vi skall vara
vägledande vid alla resonemang när det gäller
sexualbrott.
Preskriptionstiden för vissa grövre sexualbrott bör
därför löpa från den dag offret fyller 18 år. Det tar tid
för en person att bearbeta sina upplevelser från det att
symtomen visar sig. Den förlängda preskriptionstiden
skulle behövas för detta.
Det kommer förmodligen att göras en ny översyn
av lagen. Förhoppningsvis blir det en total översyn
som gör lagen mer lättåskådlig och konsekvent. Men
man kan tyvärr inte bara förändra lagar för att uppnå
en förändring, även om de är grunden för samhällets
åsikt.
Det gamla manssamhället gör sig fortfarande
gällande i åsikter. Det ser vi när det gäller
bedömningar och domslut vid våra domstolar.
Upprepade gånger har pressen publicerat domslut
som upprört många på grund av åsikter om att barn i
samband med övergrepp inte gjort tillräckligt
motstånd eller att de på andra sätt bidragit till att de
blivit utnyttjade. Domstolarna har alltså dömt
gärningsmännen mildare och menat att barn bidragit
och omedvetet medverkat till händelser.
Jag fick till riksdagen ett upprop från elva
socialsekreterare som arbetar i Vällingby. De
uttrycker i brevet sin upprördhet över en dom mot en
far som föregripit sig mot sina två flickor. Domarna
för gärningarna var inte lika. Den mindre flickan, som
bara var tre år, hade han inte hållit fast utan lagt sig
på. Domen blev då sexuellt utnyttjande och inte
våldtäkt.
Det finns många exempel på den typen av
resonemang som är mycket stötande.
Den nya lagändringen bör förhoppningsvis göra
det lättare för rättens ledamöter att döma till barnens
upprättelse. En undersökning visar också att
tingsrätterna dömer mycket mildare. Om en dom
överklagas till hovrätten, så skärper den
bedömningarna i mycket stor utsträckning.
Det är därför viktigt att domstolarna och
allmänheten blir informerade om riksdagens och
regeringens åsikter om sexualbrott mot barn. Insikten
får inte stanna i lagparagrafer utan skall spridas för
kännedom till de som utsätts för övergreppen och de
som berörs av besluten.