Herr talman! När man kommer upp i talarstolen som den tredje personen från oppositionen har en hel del redan sagts, och jag kan faktiskt instämma i allt det som har sagts från talarna före mig.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 11.
Vi debatterar nu ett motionsbetänkande om kriminalvården. Kriminalvården är en väldigt viktig del av rättsväsendet. Kriminalvården står också inför stora utmaningar. Det har vi hört att föregående har talat om. Vi har en ganska stor procentandel intagna både när det gäller anstaltsplatser och när det gäller häktesverksamheten.
Om man läser Kriminalvårdens egen årsredovisning ser man att detta ställer till problem i och med att transportverksamheten får anlitas i många stycken.
Jag har tänkt ägna mitt anförande åt frågor om utslussning. Det finns några verksamheter där man gör verkställighetsplaner. Där har man blivit lite bättre. Svårigheten är att få reda på kvaliteten i planerna. Det framgick efter det att Riksrevisionen var inne och kontrollerade det hela och vi fick en rapport 2009. Där framkom bland annat att personalen själv har svårt att ta fram planerna eftersom de inte tycker att de har den utbildning som krävs. Det tycker jag är allvarligt i sig.
Det har hänt åtminstone några positiva saker när det gäller utslussningen. Det handlar om Kramiverksamheten. Jag tror att Vänsterpartiet kan ta åt sig en del av äran för detta eftersom vi har kört ganska hårt i interpellationer med att arbetslinjen ska räknas också inom kriminalvården. Det är ju meningen att man ska sona sitt brott, men det är också meningen att den dag man har gjort det ska man ha en väg tillbaka och en väg ut. Då ska man ha de förutsättningar som behövs för att klara att återgå till ett normalt samhälle och ett normalt liv. Det ska inte vara så som har skett i många fall - att den dag man kommer ut och står där med sin påse har man ingen bostad och ingen utbildning. Då är det lätt att man hamnar i samma tråkiga gäng igen.
Det som behövs, vilket också Riksrevisionen säger, är en mer samordnad insats för före detta kriminella som kommer från anstalt. Det gäller kommunerna och deras socialtjänst. Det gäller Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan etcetera. Vi kunde höra på ett seminarium i går som handlade om insatser för unga kriminella att man vill göra vissa planer där olika myndigheter inklusive polisen och de sociala myndigheterna ingår. Planerna handlar om att förebygga och ta hand om ungdomar så att de kommer på rätt väg. Det är viktigt att detta görs tidigt. Man kan tycka att det är sent att ha ett seminarium nu om en så självklar sak. Man borde bestämma sig för att inte ha stuprör, utan man måste samverka. Så är det i många saker.
Det är samma sak när det gäller vuxna interner som kommer ut från anstalter. Också de behöver en bred samverkan för att detta verkligen ska lyckas. Kramiprojektens verksamheter har utökats, men Kriminalvården skriver också att detta är en verksamhet som är så pass lyckad att den behöver utökas. Jag ser inte i dagens läge var man ska hitta pengar till detta. Det skulle vara trevligt att få svar från Alliansen på dessa frågor, för det är mycket det här som frågan handlar om. Vad finns det för beredskap den dag man kommer ut? Hur är man rustad? Finns det bostad? Finns det jobb? Finns det en utbildningsplats som jag kan få?
På det viset kan vi också förebygga. Kriminalvården kostar ca 7 ½ miljard. Jag och mitt parti är ganska övertygade om att med en bättre samverkan och ett bättre fokus - alltså hårdare tag - i kriminalvården skulle människor komma ut mycket bättre och få en rejäl chans att komma tillbaka. Det är precis vad de flesta vill. Utslussningen är viktig.
I reservation nr 11 tycker Vänsterpartiet att det är dags att inrätta en fångombudsman. Det är inget nytt. I Storbritannien har man gjort detta, och det har lyckats väl. Kriminalvården har sin verksamhet, och personalen har sina företrädare. Man har vissa råd inom Kriminalvården, men man har svårt att komma fram. Internerna har svårt att få sina önskemål tillgodosedda. De tas inte på allvar.
Jag tror att det är dags att nämna Justitieombudsmannen, som är ganska nedlusad med jobb. Utöver detta tror jag att det är nödvändigt om vi ska komma framåt i dessa frågor att vi får någon som tar till vara internernas intressen. Jag tror att man skulle ha stor nytta av detta i processen där människor finns i anstalten. Men också verkställighetsplanerna skulle då få en bra mycket bättre kvalitet, och de som kommer ut från anstalterna skulle kunna möta det samhälle som de kommer ut till på ett mycket bättre sätt.
Vi har varit med på reservationer som gäller häkten. Socialdemokraterna har tagit upp detta, och jag instämmer i det.
Det är väl lika bra att jag tar upp det här med halvtidsfrigivningen, för det kommer Alliansen ändå att vidröra. Vi tror att det är dags att man provar något nytt. Hårdare tag och längre straff verkar inte hjälpa. Brottsligheten finns i alla fall. Forskning visar inte heller på att hårdare straff ger mindre brottslighet. Däremot skulle ett mer jämställt samhälle sänka brottsbenägenheten bra mycket mer.
Det skulle väl inte vara så svårt att prova att inrätta halvtidsfrigivning när det gäller förstagångsdömda? Jag har till och med fått medhåll av Maud Olofsson. Hon tycker att det skulle vara en bra idé att ha halvtidsfrigivning. Även Maud Olofsson tycker att man kanske lär sig lite för mycket utöver det man ska när man sitter inne. Därför vore förstagångsdömda en bra grupp att börja med. Jag är övertygad om att vi skulle få ett bra resultat.