Herr talman! Kriminalvården är en av rättsväsendets absolut viktigaste verksamheter. Det är samtidigt en av de allra svåraste, för när alla andra samhällsinsatser har misslyckats kommer man till kriminalvården.
Det är kriminalvården som ska verkställa utdömda påföljder och sedan göra allt vad man kan för att de dömda efteråt ska vara bättre rustade att leva ett liv utan kriminalitet.
Att bara låsa in människor utan rehabilitering är ingen bra lösning vare sig för samhället eller för den enskilde eftersom alla intagna ska ut i samhället någon gång igen. Det är viktigt att kriminalvården har resurser och möjlighet att satsa på de dömda så att de är rustade att leva ett liv utan kriminalitet efter sin tid i kriminalvården.
Kriminalvårdens ekonomi har under flera år visat underskott. Satsningarna på polisorganisationen har ökat trycket på resten av rättskedjan, och antalet klienter ökar inom kriminalvården. Detta ställer krav på kriminalvårdens utveckling och innehåll. Bristande resurser skapar en ineffektiv kriminalvård som riskerar att motverka de intagnas rehabilitering och försämrar arbetsmiljön för dem som jobbar inom kriminalvården.
Fackförbundet Seko har rapporterat om kraftig överbeläggning och hårdare klimat inom anstalterna. Det är trångt både på anstalter och på häkten runt om i landet. Man transporterar häktade långa avstånd för att de ska få plats, vilket är både ineffektivt och resursslukande. Det är viktigt att personalbehovet och lokaler är anpassade efter de behov som finns för att skapa en väl fungerande kriminalvård.
Man menar att kriminalvården är nära bristningsgränsen. Man konstaterar i sin rapport att det blir allt trängre på landets fängelser. Mer än varannan kriminalvårdare tycker att beläggningsgraden på den egna arbetsplatsen är för hög, och var tredje uppger att den har ökat under det senaste året. Man rapporterar om intagna som sover på golvet och överfulla häkten, och Seko har fått flera signaler från medlemmar om att situationen inom kriminalvården blir alltmer akut.
Vi vet att antalet åtalade som döms till fängelsestraff ökar stadigt, men Kriminalvården saknar resurser för att kunna bygga fler fängelser eller anställa mer personal.
Herr talman! Det är uppenbart att budgetramen för 2011-2013 är mindre än vad Kriminalvården äskat. Det är kanske i sig inte så konstigt, men här pratar vi om sammanlagt ca 2 ½ miljard, vilket är mycket när vi talar om en totalbudget på ca 8 miljarder. Rättsväsendets bedömning är att man behöver 1 200-1 300 nya platser 2013.
Hur har då regeringen reagerat på detta? Jo, alla Kriminalvårdens byggnadsplaner som inte lett fram till byggstart skjuts på framtiden. Det gäller bland annat en ny anstalt i Haparanda liksom en ny anstalt och en häktesenhet i Östersund. Den inledda planeringen av platsutbyggnaden vid anstalten i Luleå och vid häktet i Malmö har avbrutits.
Även projektet Ersättningsanstalt Skåne har lagts på is efter färdigställd lokalplan och inledande byggnadsprogram. Här handlar det om ersättning för ett antal äldre anstalter som är från 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa gamla lokaler måste kanske avvecklas även utan ersättningsplatser, vilket skulle innebära en allvarlig platsbrist i södra Sverige.
Det är förbluffande att regeringen är så totalt handlingsförlamad och inte har någon strategi eller något förslag på hur man ska lösa denna problematik. Vi kan konstatera att när man nådde målet om 20 000 poliser verkade man tro att alla problem var lösta inom rättsväsendet.
Vi har självkart inget emot fler poliser. Det var ju vi som skapade förutsättningar för denna satsning genom att utbilda fler poliser. Men till skillnad från den borgerliga regeringen anser vi att man måste se till hela rättskedjan. Satsar man i början av den måste man inse att det får konsekvenser i slutet av den.
Vi har fem reservationer i detta betänkande, och vi står självklart bakom samtliga, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2. Jag tänker ändå ta upp lite grann om våra reservationer.
Först har vi frågan om kvinnor i kriminalvården. Vi anser att frågan om kvinnors situation inom kriminalvården bör prioriteras högre än i dag. Kriminalvården behöver anpassas bättre efter de intagna kvinnornas behov.
Sedan har vi frågan om utslussning, där vi bland annat lyfter fram hur viktigt det är att kommunerna har en god beredskap för att kunna erbjuda stöd och vård som behövs efter frigivandet.
För att underlätta kommunernas möjligheter till detta menar vi att det bör utredas hur alla de resurser som finns inom missbrukarvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen etcetera kan samordnas på ett bättre sätt för att varje individ ska ges ett relevant stöd i samband med frigivningen, ett så kallat utslussningsstöd. Stödet kan vara individuellt, och insatserna ska vara riktade mot exempelvis fortsatt missbrukarvård, arbetspraktik, utbildning och boende.
Vi lyfter också fram frågan om restriktioner för häktade. Sverige har fått kritik av Europarådet när det gäller lagstiftningen om och förhållandena i de svenska häktena. I Häktesutredningen föreslogs att åklagare i samband med häktesförhandlingar ska begära tingsrättens tillstånd och motivera varje enskild restriktion som han eller hon vill ålägga den häktade.
Dessa förslag välkomnades av många remissinstanser som såg dem som nödvändiga för att man ska leva upp till de krav som ställs på Sverige.
Regeringen valde trots detta att inte genomföra förslagen när den nya fängelse- och häkteslagen togs fram och anförde att utredningsförslaget inte medför någon principiell ändring. Detta uttalande menar vi är ganska häpnadsväckande eftersom utredningens förslag faktiskt innebär ett helt annat perspektiv i frågan om vem som ska initiativ till en omprövning. Vi anser att Häktesutredningens förslag om prövning av restriktioner i häktet bör genomföras.
När det gäller utbildning för kriminalvårdare menar vi att ett så krävande yrke kräver en vidare utbildning än vad som kan erbjudas inom Kriminalvårdens egen försorg. Vi menar att man bör utreda hur en särskild högskoleutbildning för kriminalvårdare kan skapas.
Sist men inte minst har vi frågan om tillsyn över kriminalvården. En väl fungerande tillsyn är central för den slutna verksamhet som kriminalvården utgör. Den tillsyn som JO utför i dag är inte kontinuerlig och inte heller fullständig. En övervägande del av verksamhetens tillsyn ansvarar den egna myndigheten själv för.
Vi menar att en modern kriminalvård ska ha en självständig tillsyn utifrån. Vi vill därför införa en oberoende instans utanför Kriminalvården som ska sköta tillsynen över deras verksamhet.
Herr talman! Avslutningsvis är det viktigt att återigen påtala att antalet klienter inom kriminalvården förväntas öka inom såväl häkte, anstalt och frivård, detta som en följd av bland annat fler poliser, straffskärpningar, nedläggningar och renoveringar av gamla anstalter och häkten. Det finns inga tecken på åtgärder som sammantaget skulle leda i en annan riktning än denna.
Därför vill jag uppmana mina borgerliga kolleger i justitieutskottet att öppna ögonen och ta kriminalvårdens och Sekos signaler på allvar. Kriminalvården har en allvarlig situation, och om inget görs kan det få långtgående konsekvenser. Det är dags att också ni vågar sätta press på regeringen i dessa så pass viktiga frågor.
(Applåder)
I detta anförande instämde Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca och Elin Lundgren (alla S), Maria Ferm (MP) samt Lena Olsson (V).