Herr talman! I dagens debatt om kriminalvården behandlar vi ett tjugotal motionsyrkanden som väcktes under allmänna motionstiden 2010. Motionerna berör bland annat frågor om utslussning, samverkan, utbildning för kriminalvårdare och tillsyn över kriminalvården. Jag tänker kommentera vissa av dessa motioner och reservationer.
Jag vill börja med att konstatera att den 1 april i år började en ny fängelse- och häkteslag att gälla. Den klarlägger och förändrar vissa delar av kriminalvården, vilket är bra.
Herr talman! Kriminalvården består av 31 häkten, 52 anstalter och 34 frivårdskontor. Därutöver bedriver man transporttjänst. Under 2010 var det genomsnittliga antalet årsarbetskrafter drygt 9 000 personer.
Kriminalvården tar varje år hand om ca 26 000 dömda. De flesta av dessa finns ute i samhället och är dömda till fotboja, villkorlig dom med samhällstjänst, skyddstillsyn, skyddstillsyn med samhällstjänst eller skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Ungefär 5 000 sitter varje dag i fängelse, och varje år passerar ungefär 10 000 personer våra fängelser.
Mål och visioner för Kriminalvården är att påföljder verkställs säkert, humant och effektivt, att lagföring kan ske på ett effektivt sätt och slutligen att återfall i brott ska förebyggas.
Kriminalvård är självfallet en komplex verksamhet där många hänsyn behöver tas. Från Moderaterna anser vi att vissa brott kräver påföljder där den som har begått ett brott ska dömas till fängelse. Det handlar om att det krävs en reaktion från samhället. Men inte minst viktigt är att påföljden är en kompensation för brottsoffret - en kompensation som om ett allvarligt brott har begåtts kanske inte alltid ses som tillräckligt utifrån brottsofferperspektivet. Men likväl är det viktigt.
För Alliansen är det självklart att verkställigheten inom kriminalvården är effektiv, så att den intagne ges möjlighet att komma tillbaka i samhället och inte återfalla i brott. Att fokusera på arbetslinjen och en drogfri miljö är centralt. Därför är innehållet i kriminalvården viktigt.
Under senare år har det pågått ett intensivt utvecklingsarbete inom kriminalvården, och jag ska lyfta fram några delar.
Till att börja med vill jag säga att det är viktigt att alla som är intagna i fängelse har en individuell verkställighetsplan. Den är grunden för en så bra verksamhet som möjligt för varje individ. Enligt Kriminalvårdens årsredovisning hade 92 procent av de intagna en verkställighetsplan 2010, vilket är en ökning från 89 procent året innan. Den som är dömd genomgår varje år olika typer av behandlingar. I syfte att förhindra återfall i brott ges de dömda nya kunskaper och färdigheter samt insikter om sitt brott och dess verkningar. Behandlingar ska ge den dömde bättre förutsättningar att klara ett laglydigt liv när han eller hon har avtjänat sitt straff.
Behandlingsprogrammen, som ska vara evidensbaserade, har olika innehåll beroende på behov. Det kan vara allt från antidrogprogram till program om alternativa livsstilar. Den som sitter i fängelse är skyldig att delta i programverksamheten. Vi kan även konstatera att utbildningsnivån hos många i fängelse är låg. Därför satsas det mycket på utbildningar av olika slag. Det handlar om allt från att läsa in grund- och gymnasieskola till att läsa in yrkesexamen genom arbetsmarknadsutbildningar. Vi konstaterar också att fler och fler studerar i dag och fler får betyg för varje år. På våra fängelser finns även sysselsättning. Det är självklart att den som är intagen ska arbeta.
Därtill krävs det en bra utslussning. I den bästa av världar skulle alla komma ut till ordnade förhållanden. I den nya fängelselagen som trädde i kraft den 1 april är det tydligt att detta är viktigt. Samverkan ska ske med berörda myndigheter, framför allt socialtjänst, hälso- och sjukvård, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Men det är även viktigt med samverkan med organisationer inom den ideella sektorn. Vi kan konstatera att arbetet för att verkställighetsplaner och utslussningsåtgärder ska bli än bättre är ett löpande arbete som regeringen fokuserar på.
Jag vill även nämna några ord om kvinnors situation inom kriminalvården. Det är en grupp som har andra behov än männen, och här pågår ett arbete för att ge det stöd och de behandlingar som den gruppen behöver. Det är ett arbete som har pågått under några år. Så sent som häromdagen kom till exempel Kriminalvårdens slutrapport om försöksverksamheten för kvinnor som varit utsatta för människohandel eller prostitution. Kvinnor inom kriminalvården är uppmärksammade, och det är viktigt att fokusera på den gruppens särskilda behov. Därför är det att slå in öppna dörrar när S, MP och V vill ge ett tillkännagivande till regeringen om att prioritera frågan. Detta görs redan. Arbete pågår!
Herr talman! Enligt dagens lagstiftning ska en intagen i fängelse som skött sig släppas villkorligt när två tredjedelar av fängelsetiden avslutats. Det finner vi vara en rimlig avvägning. Vi anser att det är viktig att det finns morötter för att man ska sköta sig. Det är lika självklart att den som inte sköter sig inte heller släpps efter att ha avtjänat två tredjedelar av tiden. Här kan vi konstatera att Vänsterpartiet åter vill införa halvtidsfrigivning. Det är något som vi helt motsätter oss. Den ändringen som vi gjorde under den förra mandatperioden ska ligga fast.
Likväl kan vi konstatera att Sverigedemokraterna inte anser att det ska finnas villkorlig frigivning med motiveringen att domstolarna dömer till för korta straff. Enligt vår uppfattning måste det väl ändå vara bättre att se över straffsatserna. Vi har redan skärpt straffen för vissa grova våldsbrott och tillsatt en utredning av samtliga påföljder. Det måste vara en smartare väg att gå. Att inte ha någon morot för de interner som sköter sig väl tror vi skulle skada verksamheten. Varför skulle man annars anstränga sig?
I betänkandet lyfts även frågan upp om att den som dömts till straff och därpå följande utvisning i möjligaste mån ska överlämnas till det landets kriminalvård. Det är något vi instämmer i, men för att detta ska kunna genomföras krävs avtal med mottagande länder, så att vi för det första vet att den dömda faktiskt avtjänar det straff som vi utdömt och för det andra vet att mottagande land faktiskt går med på att ta emot den dömde. Det finns internationella och nordiska konventioner om detta, och regeringen arbetar ständigt med att få avtal med fler länder. Därtill har man just fattat beslut om en utredning för att göra en översyn av lagstiftningen som rör denna fråga. Det är en viktig fråga, och därför är det viktigt att regeringen fortsätter sitt arbete på detta område.
Slutligen vill jag lyfta upp frågan om utbildning av Kriminalvårdens personal. Det är något som är både väsentligt och bra. Det är en satsning som pågått under några år, och under 2010 utbildades nästan 2 500 medarbetare, vilket är en ökning sedan tidigare år. Vi kan konstatera att från år 2006 fram till nu har all fast anställd personal inom Kriminalvården genomgått grundutbildning. En stor andel av personalen har genomgått och genomgår fortbildningar. Kriminalvården arbetar dessutom för att deras utbildningar i större utsträckning ska ge högskolepoäng. Jag kan konstatera att utbildningssatsningen är en framgång även om det finns mycket mer att göra. Detta kan kanske också speglas i att i dagsläget är 45 procent av Kriminalvårdens anställda kvinnor. Så var det inte för några år sedan.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag vill även konstatera att Alliansen under den förra och denna mandatperiod har gjort historiskt stora satsningar på rättsväsendet. Detta inkluderar självfallet kriminalvården. Det utvecklingsarbete som pågår, både hos regeringen och inom kriminalvården, är väsentligt, viktigt och bra.
(Applåder)
I detta anförande instämde Helena Bouveng och Patrick Reslow (båda M).