Fru talman! Vi lever i en allt varmare värld. Det är på få platser det märks tydligare än just i Arktis. De senaste tre åren har avsmältningen av havsisen nått rekordhöga nivåer. Inom tio år kan Arktis vara helt isfritt under sommartid. Den issmältning som har skett har skett så snabbt att det har förvånat forskarna.
Vad innebär då detta för oss? Det innebär att de prognoser och kalkyler som säger att Grönlandsisen inte kommer att smälta snabbt, som säger att det är lugnt med klimatförändringarna och att det inte kommer att leda till några större höjningar av havsnivån under det här århundradet kan vara helt felaktiga. Det här är en mycket oroande utveckling.
Men den utvecklingen och den aspekten berörs inte i kommissionens meddelande om den nya arktiska politiken som vi debatterar här i dag. I stället fokuserar man på andra saker. Man fokuserar på att isavsmältningen öppnar nya möjligheter för transport, mineralutvinning och annan näringsverksamhet, som regeringen sammanfattar kommissionens meddelande.
Det stämmer. När isen smälter blir det lättare att för fartyg att färdas genom de arktiska vattnen.
Det kommer att bli lättare att transportera och utvinna olja. Det kommer också troligtvis att leda till att det blir mer fisk i vissa vatten. Det kommer sannolikt även att leda till ekologiska omställningar, kanske till och med katastrofer, i andra vatten. Det blir stora förändringar.
Det är bra att man nu börjar försöka ta ett grepp över den förändring av vår omvärld som håller på att ske även om man inte blickar på det största problemet - att det här är ett hot. I stället fokuserar man på de ekonomiska möjligheterna. Man blundar för hotet och fokuserar på de ekonomiska möjligheterna, nämligen att man kan utvinna den olja och den gas som ligger under havsbottnen i Arktis.
Undersökningar tyder på att mellan 20 och 25 procent av världens oupptäckta resurser av kolväten står att finna i Arktis. Man kan ju förstå att detta är intressant för oljebolag och för andra människor som vill att vi ska använda dessa tillgångar. Problemet är bara att om vi vill föra en hållbar klimatpolitik kan vi inte göra det. Om vi använder den kol, den olja och den gas som vi redan i dag känner till var den ligger kommer vi inte att kunna klara klimatmålen. Då kommer vi att få ut så mycket koldioxid i atmosfären att den globala uppvärmningen går över det tvågradersmål som världen har sagt att vi ska hålla. Om vi överträder detta tvågradersmål kan det leda till att den globala uppvärmningen börjar bli självgående och accelererar av egen kraft. Det är hög tid att vi sätter stopp för politiken att utnyttja mer kolväten. Det är Miljöpartiets linje. Det är en nödvändig linje.
Vad säger då EU-kommissionen i sitt meddelande? Man ska alltid gå till källmaterialet och se vad som egentligen står där. Jag bläddrar i papperen och kommer fram till punkt 3 - Att främja hållbar resursanvändning. Jag måste säga att rubriken onekligen låter bra. Innehållet är däremot inte lika upplyftande för en miljöpartist. Punkt 3.1 under rubriken Att främja hållbar resursanvändning handlar om kolväten. När jag läste detta första gången tänkte jag: Ja - här kommer det att stå att vi måste sluta använda kolväten i den mängd som vi nu gör. Det är den hållbara politiken!
Men min och Miljöpartiets bild av vad som är hållbar politik stämmer inte överens med EU-kommissionens världsbild. Så här skriver kommissionen: Arktis innehåller stora outnyttjade kolvätereserver. Kända arktiska offshoreresurser ligger inom arktiska staters exklusiva ekonomiska zoner. De arktiska resurserna skulle kunna bidra till att förbättra EU:s försörjningstrygghet när det gäller energi och råvaror i allmänhet.
Under avsnittet Strategiska mål säger kommissionen att stödet för utvinning av arktiska kolväteresurser bör tillhandahållas på ett sätt som till fullo respekterar stränga miljönormer och beaktar att Arktis är ett synnerligen sårbart område.
Vidare säger kommissionen att man ska verka för stärkta grunder för ett långsiktigt samarbete, särskilt med Norge och Ryssland, som underlättar hållbar och miljövänlig prospektering, utvinning och transport av arktiska kolväteresurser.
Sammanfattningsvis kan det lätt sägas att kommissionen inte har förstått någonting. Det finns ingen hållbar massiv utvinning av kolväteresurser i Arktis. Det enda skälet till att resurserna ännu inte har nåtts av exploateringen är att den globala uppvärmningen hittills inte har nått så långt att det är möjligt att utvinna dem på ett säkert sätt. När isen i Arktis smälter på grund av att den globala uppvärmningen har gått för långt vill EU-kommissionen att vi ska plocka upp mer olja och mer gas. Det är någonting de inte har begripit.
Vi från Miljöpartiet är motståndare till kommissionens exploateringspolitik. Vi anser att oljan ska få ligga kvar under havsbottnen. Vi har inte råd att ta upp den, för om man tar upp den kommer den att brännas.
Jag yrkar bifall till Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation där vi säger att man ska låta oljan ligga. Vi säger att Sveriges regering bör ta ett initiativ om att få till stånd ett avtal om att vi inte bara ska skydda Arktis mot militarisering utan också mot exploatering av framför allt kolväteresurserna.
Det finns redan ett avtal för Antarktis. Sveriges regering borde ta sitt internationella ansvar, framför allt nu när Sverige är ordförande i EU det här halvåret, och se till att lyfta upp frågan om att vi behöver ett liknande avtal även för Arktis.
Jag vill säga något om regeringens och utskottsmajoritetens reaktion på kommissionens meddelande. De har välkomnat meddelandet. Utskottsmajoriteten har visserligen försynt påpekat någonting som det är bra att man påpekar, nämligen att det i avsnittet om fossila bränslen tydligare kunde ha framhållits att ökad utvinning av olja och gas i Arktis leder till ökade utsläpp av växthusgaser. Det är bra sagt av utskottet; det stöder Miljöpartiet till fullo.
Men det räcker inte. Vi måste klart ut säga att oljan ska ligga där den ligger. Tyvärr verkar det som om regeringen och alliansen är nöjda med att säga vackra ord i Sverige. I Bryssel säger de inte lika mycket. Regeringens politik vad gäller Norra ishavet har hittills varit att man hyr ut isbrytaren Oden för att hjälpa Exxon Mobil prospektera efter gas. Jag hoppas att regeringens politik kan bli bättre.