Fru talman! Arktis må verka fjärran, långt bort, även för oss som bor på dessa nordliga breddgrader, men de förändringar som sker i området till följd av de globala klimatförändringarna drabbar oss alla. På Arktis är effekterna som mest märkbara, och det är här man ser de första förändringarna.
Under 2007 kunde man konstatera att utbredningen av havsis i Norra ishavet var den minsta sedan satellitmätningar började göras, och det finns inga tecken på att trenden är på väg att avta. Denna och många andra frågor som rör Arktisområdet och dess befolkning togs upp i meddelandet The European Union and the Arctic Region, som presenterades av kommissionen för Europaparlamentet i november 2008. Tre centrala målsättningar tas upp, och dessa är:
skyddandet och bevarandet av Arktis, tillsammans med områdets befolkning,
ett främjande av en hållbar resursanvändning och
ett bidragande till förbättrade multilaterala styrformer för Arktis.
Målen är strategiska och följs av förslag till åtgärder inom en lång rad av områden. Dock saknas konkreta förslag med rättslig grund. De förslag som läggs fram kommer i stället att ligga till grund för rådsslutsatser vid allmänna rådets möte senare i år.
Regeringen säger i sin faktapromemoria att man välkomnar kommissionens meddelande och att Sverige stöder ansträngningarna för att utforma en sammanhållen Arktispolitik i EU. Många av förslagen som läggs fram är bra och bör kunna få ett brett stöd bland medlemsstaterna. Däremot påpekar man att det finns delar som är otydliga och lämnar ett brett tolkningsutrymme.
Arktisområdet är inte bara ett område att betrakta ur ett miljö- och naturresursperspektiv utan också ett hem för cirka fyra miljoner människor, många av dem tillhörande ursprungsbefolkningar som samer och inuiter.
Från såväl regeringens som utskottets sida påpekas att meddelandet från kommissionen inte uppmärksammar de folkrättsliga aspekter som kommer av de legitima rättigheter och skyldigheter som de fem arktiska strandstaterna runt Norra ishavet har. De arktiska landområdena ges som helhet inte samma behandling i meddelandet som havsområdena, varför man gärna hade velat se ett bättre helhetsgrepp med bättre hänsyn till samtliga områden som rör den arktiska miljön och befolkningen.
Arktisområdet är att betrakta som ett hav omgivet av land, vilket står i kontrast till Antarktis som är en landmassa omgiven av hav. Dock finns andra likheter områdena emellan och lärdomar att hämta från arbetet med Antarktisfördraget där parterna gemensamt, inklusive Sverige, 1991 antog ett miljöskyddsprotokoll som innebar ett förbud mot utvinning av naturtillgångar för minst 50 år framåt.
Fru talman! Utförliga miljökonsekvensbeskrivningar och ekologisk hänsyn vid all aktivitet i Arktis är något som vi från svensk sida tar på stort allvar då miljön i Arktis är särskilt känslig. Från utskottets sida ser vi positivt på regeringens arbete i den här frågan och att den påpekas även här. Sverige ingår dessutom i Arktiska rådet där regeringen verkat för att åstadkomma en samsyn mellan de parter som berörs för att på bästa sätt skydda miljön i Arktis. Det gäller inte bara ett skydd mot klimatförändringar utan alla slags förändringar och skadlig påverkan. Samtidigt menar utskottet att man i avsnittet om fossila bränslen tydligare kunde ha pekat på att ökad utvinning av olja och gas i Arktis leder till ökade utsläpp av växthusgaser som påskyndar de globala klimatförändringarna. I avsnittet om transporter kunde man även ha påpekat att ökade utsläpp av luftföroreningar förvärrar klimatförändringarna. Utskottet menar också att meddelandet kunde ha klargjort att den snabba försämringen av Arktis miljö sällan härrör från Arktisområdet självt utan är en konsekvens av det som sker i världen som helhet.
Fru talman! Sammantaget ställer sig utskottet positivt till att liksom regeringen stödja de ansträngningar som kommissionen har gjort för att ta fram en sammanhållen Arktispolitik för EU. Meddelandet är att se som ett första steg. Det ligger på oss alla att i alla de forum där det är relevant att ta upp frågor som rör Arktis göra det och verka för att skydda en känslig miljö. Som påpekats finns områden där man från svensk sida velat se en tydligare linje och en större tyngdpunkt på vissa miljö- och folkrättsliga hänsyn. De strategiska mål som anges i meddelandet är dock på det stora hela bra. Att man kan finna en bred uppslutning bakom de mål som lagts fram är också en mycket viktig faktor. Meddelandet borde kunna få ett brett stöd av samtliga EU:s medlemsstater.