Fru talman! Frågan är vad man ska ta upp här, men det jag först och främst vill säga är att jag inte ser pensionärer som en icke-produktiv grupp. Staffan Anger är pensionär, och jag är pensionär. Jag tror att det är få av dem som har tittat på den här debatten som uppfattar att vi är icke-produktiva. Det är en oförskämdhet.
Sedan kan man fråga pensionärer vad de är mest bekymrade för, fru talman. Är det att skatten de betalar är 100 eller 200 kronor högre än vad de som är yngre och arbetsföra och åker till jobbet varje dag betalar? Nej, det visar sig att de är mer bekymrade över att inte få den vård och omsorg de behöver när de blir skröpliga och äldre. Det är en mycket större orosfaktor hos landets pensionärer än det Socialdemokraterna tänker gå till val på. Det man fokuserar hela sin pensionärspolitik på är skatteskillnaden - klyftan. Hillevi Larsson och andra lyfter fram detta som den stora orättvisan i det svenska samhället.
Jag tror faktiskt att vi ska backa och acceptera pensionärernas egen syn. När det gäller pensionärsorganisationerna är det precis som Hillevi Larsson säger: De är bara intresserade av de friska pensionärerna mellan 65 och 75. Om vi frågar pensionärerna är det dock de sista tio eller fem - kanske de sista tre - åren i livet man är verkligt bekymrad över. Man är bekymrad över att det inte ska finnas resurser, personal etcetera för den tiden. Det är det jag tycker att vi ska fokusera på. Vi ska inte låtsas att den stora rättvisefrågan i svensk politik är skillnaden i beskattning av dem som har pension och dem som är förvärvsarbetande.