Fru talman! Tack, Erik Slottner, för anförandet!
Det var på många sätt en sympatisk utgångspunkt att man inte ska falla i något dike - det är ju dumt att göra det - och det blir intressant att fundera på vad som är dikets ytterkanter. Jag konstaterade i mitt anförande, och det vore bra om Erik Slottner kunde reflektera över det, att vi ser en utveckling i dag med en dramatisk ökning av de mest otrygga anställningarna. Om man ska förskjuta det så att man inte hamnar i något dike borde man väja bort från det som har varit oroväckande problematiskt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt
Erik Slottner nämnde att hans parti tycker att familjen är viktig. Ett av de stora problemen för dem som är i de mest otrygga anställningarna, där man inte vet från dag till dag hur mycket inkomst man får, uppstår om man önskar bilda familj eller har gjort det, för det försvårar definitivt möjligheterna att ha ett tryggt boende och att få det som någon kallar för livspusslet att gå ihop. När kan man lämna och hämta barnen om man inte vet vilka tider man måste arbeta? Jag hörde ingenting som gick åt det hållet när det handlar om att kunna väja från diket utan snarare tvärtom från Erik Slottners sida. Det vore intressant att höra vad han tycker om det.
Sedan var det någonting som också föregående talare var inne på, nämligen att det är viktigt att staten ska in om parterna inte kommer överens om nya sätt att sänka trösklarna. Problemet med den argumentationen är att parterna ju har kommit överens, och ni vill ändå trumfa dem. Det vore intressant att höra vad Erik Slottner tycker om det.