Herr talman! Under hela den debatt som vi har haft har de olika partierna haft väldigt olika ingångar in i diskussionen. Jag debatterar arbetsrätten och den situation som finns på arbetsplatser för den anställde i vardagen. Vad som regleras där är egentligen det som betänkandet hanterar, inte i första hand hur vi ska få in dem som står längst ifrån arbetsmarknaden i anställning. Det diskuteras i många andra betänkanden som vi har att hantera, till exempel om arbetsformer och annat.
På något sätt är det alltid detta som kommer upp när man diskuterar lagen om anställningsskydd med de borgerliga partierna. Man ska fila ned trösklar för att folk ska komma in i arbete och så vidare.
Men det handlar ju inte om det! De trösklar som finns för att folk ska komma in i arbete är ganska rejält nedfilade genom alla de anställningsformer som finns med långa provanställningar, subventionerade anställningar, utbildning kombinerat med anställning och allmän visstid. Det finns hur många exempel som helst på hur nedfilade trösklarna är. Det är till nästan obefintlighet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt
Vad de borgerliga partierna egentligen vill, men inte säger, är att de vill fila ned dessa trösklar så att det blir enklare att skicka ut folk från arbetslivet. Det vore ärligt och bra om man kunde benämna vad vi talar om på rätt sätt.
För att svara på frågan om kompetens, förhandlingar och slutna rum: Jag tycker att arbetsmarknadens parter ska sköta så mycket som möjligt på svensk arbetsmarknad och att vi lagstiftare inte ska gå in och peta i det. Att vi skulle börja peta i vad kompetens är vore över huvud taget inte tillrådligt.
(Applåder)