Herr talman! Tack för din tydlighet i debatten, Helén. Det är alltid intressant att diskutera dessa frågor eftersom det är så mycket makt involverad. Det gäller både makten från politikens sida och makten över sitt eget liv, sin situation och sin möjlighet att påverka sin vardag.
Låt oss vända denna diskussion och fundera utifrån det andra hållet. Då låter det kanske inte som att vi står så långt ifrån varandra. I grund och botten tror jag visserligen att det finns stora skiljelinjer, men det finns också en gemensam ambition. Den tycker jag kommer bort när vi bombastiskt dundrar på i god valrörelseanda.
Det som driver svensk arbetsmarknad, och som handlar om möjligheten att utveckla enskilda företag och framför allt svensk ekonomi, är att människor väljer att utveckla sig kompetensmässigt eller erfarenhetsmässigt. Samma sak gäller företagen. De anställda är oerhört beroende av vilken arbetsgivare de har och vilka ytterligare kompetenser som tillförs för att man ska utvecklas vidare och vice versa. Det är ett ömsesidigt beroende av varandra.
Att ha regler som helt och hållet fokuserar bara på antalet år hjälper och driver inte en sådan utveckling. När vi diskuterar att gå över och i stället använda kompetens är vi inte ute efter att det ska vara godtyckligt för en enda person att avgöra vad som är kompetens. Detta måste självklart regleras så att det finns en gemensam bild av vad den kompetensen utgörs av. Vi tycker att det skulle vara tydligare för både företagen och den anställde att man hela tiden måste utveckla sin kompetens. Det är det som driver framåt.