Fru talman! Jag tackar utrikesminister Margot Wallström för en omfattande redogörelse. Vissa insatser som Sverige har gjort är naturligtvis bra, och det är en bra redogörelse som utrikesministern lämnar om vad som har gjorts. Men ur svensk synvinkel vore det närmast en skandal om Sverige inte gjorde det som har gjorts. Utrikesministern räknar upp en rad internationella organ där Sverige har varit aktivt.
Jag ställde faktiskt en fråga och hade ett mycket konkret förslag om att Sverige borde kräva en inventering av vilka stater som har kvinnodiskriminering inskriven i lag, trots det som står i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och om kvinnors och barns rättigheter. Det kanske kan vara en känslig fråga. Men jag vill faktiskt ställa frågan och framföra mitt förslag om inventering, även om det kanske är lite knöligt och kontroversiellt. Men om man inte pekar på ett missförhållande och inte preciserar sina krav kommer man inte heller till rätta med detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Varför har vår feminism i Sverige väckt så stor uppmärksamhet? Jo, det är därför att vi har vågat kritisera oss själva och ifrågasätta. Det gör vi i dag också med metoo och insatserna mot hedersförtryck.
Genom att ställa sådana krav pekar man ut dem som på detta sätt diskriminerar kvinnor. De ska pekas ut och faktiskt skambeläggas. Jag skulle till och med vilja använda ett starkare uttryck, nämligen att de faktiskt ska brännmärkas. Det är könsapartheid i till exempel Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Afghanistan, Pakistan, Somalia, Iran och många andra länder, och kvinnor diskrimineras i lagstiftningen. Dessa länder har samma röst i FN som Sverige.
Min fråga är: Kommer utrikesministern att se till att tillsätta en kommission för att se över lagarna om detta i dessa länder, där halva befolkningen - kvinnor och barn - diskrimineras på grund av att de är kvinnor? I många länder könsstympas till exempel miljoner kvinnor och flickor årligen, även om detta kanske inte finns med i lagstiftningen. I vissa länder i Afrika har man börjat ifrågasätta detta. Men i många andra länder gör man inte det. Det handlar om rädsla i fråga om mödomen och mödomshinnan, trots att mödomshinnan inte finns. Men detta styrs av stater och deras lagar eller oskrivna lagar.
När man ser djupare på detta tänker man: Hur kan det vara möjligt att sådana länder där barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning finns, och som 2019 har medeltida lagstiftningar, har samma röst i FN som Sverige och andra demokratiska länder? En enskild individ som faktiskt har en demokratianda inom sig kan inte acceptera att miljoner flickor och kvinnor könsstympas, gifts bort genom tvångsäktenskap och mycket annat. Kvinnor blir till och med stenade på grund av utomäktenskapliga förhållanden i länder som sitter i FN. Detta menar jag att vi borde göra någonting åt.