STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar först och främst Hillevi Larsson, för en del av det hon sa var detsamma som jag ville säga till Amineh Kakabaveh.
Jag tror som sagt att vi delar verklighetsanalysen och beskrivningen av hur utmaningarna ser ut runt om i världen. Trots ambitiösa målsättningar och trots att vi har rättskonventioner och annat råder det långt ifrån jämställdhet runt om i världen.
Brännmärkning ingår inte i den diplomatiska verktygslådan. Vi använder oss av alla de uppgifter vi har - till exempel använder våra utlandsmyndigheter de MR-rapporter som vi sammanställer själva i vårt eget land.
Hur använder man dem? Till exempel ser man till att följa upp. Om man vet att det finns diskriminerande lagstiftning försöker man att ordna en dialog med beslutsfattare för att kanske se till att dela med sig av de erfarenheter som vi har. Kanske försöker man tillsammans med andra nordiska länder att skapa en dialog och debatt och se till att det finns någon som lyssnar på kvinnorna och att de får framföra sina egna synpunkter.
Vi använder också vårt bistånd till att kompensera, för vad ska man säga om ett stort land som USA? Ska vi brännmärka också USA, som förföljer kvinnor som vill ha tillgång till lagliga aborter? Hur ska vi betrakta alla de länder som har en lång väg kvar eller där vi rent av har sett en tillbakagång när det gäller kvinnors rättigheter?
Vi måste fortsatt engagera oss när det gäller dessa länder. Vi kompenserar för att ett land som USA har dragit tillbaka sitt stöd till projekt runt om i världen som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Vi fortsätter att se till att sakta men säkert förändra denna verklighet.
Jag har ingenting emot något av dessa teman - konferenser i FN-sammanhang eller vad som nu är det bästa sättet. Jag är säker på att denna fråga också togs upp under den vecka som nyss har varit i samband med kommittén Cedaw, som arbetar för kvinnors rättigheter.
Vi ska fortsätta att arbeta med dessa frågor, både konkret och med det normgivande och politiska arbetet, för att se till att det blir en förändring.
Att ta ifrån länder deras FN-platser tror jag inte hjälper - det är sällan isolering hjälper. Däremot ska vi fortsätta att markera och säga ifrån när vi märker att framsteg vänds till bakslag för kvinnor runt om i världen.
Det är tyvärr en sådan utveckling vi har sett på sistone. Ofta är det autokrater - mycket självsvåldiga politiska ledare - som börjar sin politik med att se till att de kontrollerar kvinnors utseende, klädsel eller beteende på ett sätt som flyttar oss tillbaka i tiden.
Jag tror att jag har gjort mig känd för att våga säga vad jag tycker om en del metoder som har använts. Jag tror att det blir aktuellt även i nästa fråga att diskutera vad vi kan göra. Här bör länder som har samma syn på behovet av jämställdhet komma samman och agera gemensamt med ett tydligt budskap om nödvändigheten av jämställdhet och jämlikhet runt om i världen.