Fru talman! Skolverkets undersökning 1999 gick
ut till föräldrar till 100 000 barn. Det är alltså en oer-
hört stor och omfattande undersökning. Den visar
klart och tydligt att man vill ha sin förskola och att
man är nöjd med den verksamhet man har barnen i.
Tittar vi på utvecklingen av vilken verksamhet man
vill ha ser vi också en förändring ute i kommunerna. I
många kommuner ser man i dag att efterfrågan på
förskola har ökat. Det är färre som efterfrågar att ha
kvar sin barnomsorg i t.ex. ett familjedaghem. I vissa
kommuner är dock fortfarande familjedaghemmens
andel högre.
Det som var viktigt för oss i maxtaxereformen var
just att se till att det inte skulle vara någon skillnad
för föräldrarna när det gäller var de har sina barn. Det
perspektivet är väldigt viktigt när man pratar om
valfriheten. Där hoppas jag att Kenneth Johansson
och jag kan vara överens: Förslaget med maxtaxan är
faktiskt lika för alla, oavsett vilken verksamhetsform
man har sitt barn i. Det är ingen skillnad om verk-
samheten är kommunal eller drivs av någon annan.
Där skiljer sig detta från det förslag som Center-
partiet för fram och har fört fram i många år. Det är
två helt olika modeller. Här pratar vi om ett vård-
nadsbidrag som alltså inte alls handlar om taxor utan
har en helt annan fokusering. Det vi har avsett och
syftat till med detta är just att man inte ska behöva
betala de höga avgifter som finns på sina håll. Vi
anser inte att det är likvärdigt att skillnaden mellan
kommunerna kan röra sig om flera tusen kronor. En
förälder måste kunna flytta mellan kommunerna och
veta hur mycket detta kommer att kosta oavsett om
man bor i stad A eller stad B. Det här ska inte vara ett
hinder för människors rörlighet.
Kostnaderna har också gått upp. Den faktiska
kostnaden för just avgifterna har ökat från 10 till
17 % för en familj i dag.
Sedan ska givetvis kommunpolitiker ha möjlighet
att styra och ställa över sin egen verksamhet. Men det
har ju kommunerna. Kommunerna har haft en kärv
situation under 90-talet; det vet vi. De har drabbats av
hög arbetslöshet osv. som har gjort att skatteintäkter-
na har minskat. Då är bidrag och det man tar in via
avgifter en möjlighet att styra upp sin ekonomi, och
det har man gjort på olika sätt. När vi nu ser till att
kommunerna kompenseras ger vi en möjlighet till
kommunerna att själva fundera över var man vill sätta
nivåerna på sina taxor, även om vi har satt ett tak för
själva taxan.
När det gäller de beräkningar som är gjorda av
Kommunförbundet är vi i dag överens om var kost-
naderna ska ligga för den s.k. maxtaxan. Den beräk-
ning på 1 ½ miljard som Kommunförbundet har avi-
serat handlar om att man tror att det kommer att bli
många fler barn som går in i verksamheten, och då
kan kostnaderna öka med 1 ½ miljard. Men som jag
sade i svaret har Skolverket nu fått regeringens upp-
drag att noga följa upp reformen om maxtaxa och
allmän förskola. Uppföljningen av de samlade eko-
nomiska effekterna för kommunerna får utvisa om det
föreligger skäl för regeringen att återkomma i frågan
om den ekonomiska kompensationen till kommuner-
na. Detta står vi fast vid. Det har sagts i propositio-
nen. Vi tänker noggrant följa detta och om behov
uppstår återkomma till riksdagen.