Fru talman! Jag var rädd att jag inte skulle få något svar alls, men det kom ju mot slutet.
Jag kan konstatera att när vi hade den stora bostadsbristen på 50- och 60-talet fattade man ett unikt beslut här i landet. Man beslutade att bygga en miljon bostäder, och man gjorde det. Det gjorde man inte på marknadens villkor. Man gjorde det därför att samhället bestämde sig för att folk skulle få bostäder av hög kvalitet som man hade möjlighet att efterfråga.
Det gjordes många fel under miljonprogrammet, men ingen kan ta ifrån den generationens politiker att man på tio år i stort sett byggde bort hela bostadsbristen och skapade bra bostäder. Det kan ingen ta ifrån dem.
Vi föreslår nu från Vänsterpartiet att man inrättar en bostadsfond där man avsätter tio miljarder årligen. Räntan och amorteringen på det tar statskassan under 30 år. På det sättet skulle vi kunna bygga i storleksordningen 200 000 hyresrätter på tio år.
Vad händer då? De förslag som vi har tagit fram tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller investeringsbidrag och investeringsstimulans har bland annat lett till att svarthandeln med bostäder radikalt har minskat i min hemkommun. Det byggs lägenheter som folk har råd att efterfråga. Det byggs bra bostäder som folk vill bo i. Det minskar svarthandeln. Det finns ingen annan lösning på bostadsbrist, svarthandel och hemlöshet än att bygga bostäder så att alla människor har möjlighet till en bostad.
I min egen hemkommun fanns det inte en enda hemlös i slutet av 70-talet. Alla hade ett eget kontrakt. En och annan sov fortfarande utomhus, men man kunde gå hem och tvätta sig och laga mat. Det är möjligt när politiker bestämmer sig för att komma undan detta.
Ni sätter er och väntar passivt på att marknaden ska göra det. Sedan kommer ni på att om marknaden får lov att bestämma hyrorna kommer det att bli jättebra. Det tror jag inte på. Det är en väg som leder helt fel.