Fru talman! Om Sten Lundström delar min uppfattning om historiebeskrivningen är min fråga: Vad har du gjort för att förändra situationen?
Det finns mycket att säga om miljonprogrammet. Det kom till under kraftiga subventioner som sedan brakade åt skogen. Man var sedan tvungen att förändra det för att det inte skulle äta upp hela statsbudgeten. Det var uppe i 52 miljarder per budgetår när det var som värst. Det är inte de starkaste som lider av det. Det är de svaga människorna som drabbas när det inte går att hantera det i evighet.
Vi förordar inte att man kan lösa all bostadsbrist med marknadens villkor, men jag tror att det går att lösa väldigt mycket på det sättet. Därför är vi inte motståndare. Vi har från Centerpartiets sida pekat på att man kan ge tillfälliga investeringsstimulanser till ett byggande för att få i gång det. De långsiktiga subventioner som vi har sett i svensk bostadspolitik genom åren har ju inte lett till en social bostadspolitik för alla. Där finns det mycket kvar att göra.
Det är väldigt stor skillnad mellan den hyressättning i nyproduktionen som regeringen nu föreslår som Centerpartiet håller med om med de alternativ som vi har och en ren marknadshyra i hela bostadsbeståndet. Det är en oerhört stor skillnad.
Vilka jämförhyror ska man ha i framtiden om man inte får i gång en hyresmarknad som successivt får en nyproduktion och där hyrorna sätts efter de villkor som gäller?