Herr talman! Det har varit väldigt intressant för
mig att här få följa lagutskottets intressanta debatt
under dagen, och också höra på den stora enighet som
har varit. Det är kanske i huvudsak ett uttalande som
har förvånat mig, men som också var väldigt intres-
sant. Det var Berit Adolfsson. Hon gjorde en avvikel-
se från den linje som är den traditionella moderata, att
man ska satsa mer på polis- och på rättsväsendet, och
ville i stället satsa resurser på kontraktsskrivande för
att förebygga våld den vägen. Det tycker jag var väl-
digt intressant, och det ska jag också följa i andra
sammanhang.
Jag ska först också tacka för det vänliga bemötan-
de som mina motioner har fått. Jag ska utveckla lite
utifrån den ena motionen jag skrev, som också är
kopplad till den andra motionen, som jag också har
fått ett positivt bemötande för. Jag ska tala om kusi-
näktenskap.
Hur frekvent är kusinäktenskap i Sverige? I vilka
invandrargrupper förekommer det? Finns det någon
undersökning som visar på ett samband mellan stör-
ningar på barn och kusingifte? Vad är den historiska
bakgrunden till kusingifte? Har någon tittat på kopp-
lingen mellan arrangerade äktenskap och kusinäkten-
skap? Har någon tittat på kopplingen mellan heder-
smord och kusinäktenskap?
Vi vet att Fadime, som många av oss har talat om
här i dag men även vid ett tidigare debattillfälle, inte
ville gifta sig med en kusin. Hennes syster är gift med
en kusin. Hennes kusiner är gifta med kusiner. Det
här är en struktur som det är dags att synliggöra.
Alla kulturer kategoriserar inte familjeband lika-
dant. Vissa kulturer har exempelvis samma ord för
mamma som för moster och samma ord för pappa
som för farbror. Begreppet kusin, dvs. vår benämning
på släktskapet mellan barn till syskon, är inte själv-
klart för alla. Många kulturer, bl.a. grupper som lever
här i Sverige inklusive kristna, skiljer mellan s.k.
parallellkusiner och korskusiner - barn till syskon av
samma kön respektive motsatt kön - och anser att en
son absolut inte bör gifta sig med sin farbrors dotter,
eftersom de anses vara för nära släkt - patrilineär
parallellkusin. Sonen uppmanas däremot att gifta sig
med sin morbrors dotter, korskusin på mödernet. Å
andra sidan finns det strikt patrilineära systemet att en
son bör gifta sig med pappans brorsdotter, vilket
förekommer hos många muslimska grupper, speciellt
hos beduinerna.
Det är omöjligt att i dag rent statistiskt fastställa
antalet kusinäktenskap i Sverige, eftersom de inte
registreras på något speciellt sätt. Enligt äktenskaps-
balken finns det inga lagliga hinder för kusinäkten-
skap. Såvitt jag har kunnat utröna finns det inte heller
någon forskning avseende frekvensen av kusinäkten-
skap, utöver det som medierna har gjort under de
senaste veckorna. Det finns faktiskt en hel del där
som är ganska intressant att ta del av.
Jag har kontrollerat med socialantropologer som
länge har framhållit att många av de seder och bruk
som invandrare har praktiserat i sina ursprungsländer
och tar med sig till Sverige ganska snart ges upp i det
nya hemlandet, eftersom det är svårt att hålla fast vid
dem längre än under en generation. Här har man
inkluderat också arrangerade äktenskap och proble-
matiken med kusinäktenskap som är en del av dessa
tvångsäktenskap. Man menar att denna sedvänja ges
upp efter en generation. Men det har visat sig att
socialantropologerna och andra experter på detta
område har haft fel. Dessa traditioner sitter djupare.
De upprätthålls och förstärks t.o.m. ibland i länder
som Sverige.
Jag tycker att man måste ta konsekvenserna av att
det som vi har fått oss till del tidigare av experter har
visat sig vara felaktigt.
Detta handlar om patriarkala strukturer som ur-
säktar sig med att kusinäktenskap måste ses som en
trygghet för kvinnan. Om hon gifter sig med person
som bor långt bort kan det vara svårt för kvinnans
manliga släktingar att försvara henne om hon far illa.
Då talar man inte om att äktenskapet i sig kan vara ett
sätt att fara illa.
Ett annat skäl som ofta anges för kusinäktenskap
är att man vill hålla ihop sin grupp. Och i det tror jag
att det ligger mer sanning.
Herr talman! De flesta folkslag ogillar incest. Å
andra sidan skiljer sig definitionen av incest mellan
olika folkslag. Äktenskap mellan parallellkusiner på
faderns sida är exempelvis otänkbart, i det närmaste
incest för en del grupper. I Sverige är det dock helt
lagligt.
I förarbetena till den nya äktenskapsbalken avfär-
dade man tanken på att förbjuda äktenskap mellan
kusiner av genetiska skäl, eftersom risken för miss-
bildningar hos avkomman visserligen är något för-
höjd men trots det mycket liten. Skillnaden i antalet
missbildningar ansåg man däremot kanske var större
när det handlade om socialgrupper. Antalet missbild-
ningar är större i familjer med dålig ekonomi och låg
status än i mer välmående familjer. Enligt en föredra-
gande läkare vid Socialstyrelsen som jag har haft
kontakt med registreras inte nyfödda barn med miss-
bildningar utifrån dessa grunder. Det finns alltså
ingen undersökning gjord under senare år, och det
finns ingen aktuell statistik att tillgå som styrker ut-
talanden som man ibland möts av om att antalet
missbildade barn är en följd av att man i generationer
har gift sig inom en begränsad grupp. Detta behöver
kompletteras.
Jag skulle också vilja säga att det i en del länder i
dag finns möjlighet till genetisk rådgivning om man
lever i en grupp där dessa sedvänjor praktiseras. Det
är kanske de mer välutbildade som har tillgång till
den typen av konsultationer. Det är någonting som
man skulle kunna erbjuda även människor i sådana
grupper boende i Sverige som står inför att välja en
kusin eller någon annan som partner.
Redan när Anita Gradin var statsråd gjorde hon en
översyn av dessa frågor och tog fram någon form av
utredning som jag inte har lyckats spåra. Men jag vet
att den finns någonstans. Och det skulle vara väldigt
intressant att se om någon kan få fram den så små-
ningom.
Enligt Institutionen för Folklivsforskning vid
Stockholms universitet, som har studerat muslimska
mäns situation i Sverige, är hedersbegreppet för en
djupt troende muslim av oerhört stor betydelse. Den
som förlorar sin heder, exempelvis genom att barnen
uppför sig på ett felaktigt sätt, mister möjligheten att
komma till paradiset. En man som har misslyckats
med att uppfostra sina barn är socialt död. Hans syst-
rar blir inte gifta, skammen är oändligt stor för en
sådan man, och hans liv har inte varit till någon nytta.
Nu tycker jag att man skulle kunna analysera des-
sa frågor djupare än så här. Det känns lite tunt. Men
detta är den typen av kunskap som man i dag kan få
fram när man söker den.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande genom att
säga att jag tycker att man återigen naturligtvis ska
skaffa sig bättre bakgrundskunskap till detta men att
man ska överväga möjligheten att återigen i lagstift-
ning förbjuda kusinäktenskap och ha en dispensmöj-
lighet kopplad till detta.
Sedan kan man aldrig nog understryka hur viktigt
det är att kommunerna följer upp det som vi debatte-
rar och beslutar här genom att ta egna initiativ till att
kartlägga situationen i den egna kommunen, gärna
tillsammans med andra kommuner. Men man måste
få en bild av detta lokalt och ta itu med det som man
behöver göra. Det har nämligen varit alldeles för
mycket överslätande, döljande, förnekande och passi-
vitet i dessa frågor runtom i våra kommuner, inte
minst i mitt eget län.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man kopp-
lar ihop den här situationen med kusinäktenskap till
unga flickors egna val, tvångsäktenskap, hedersför-
tryck och ytterst hedersmord, mansrollen och jäm-
ställdheten.
Jag ska följa lagutskottets fortsatta strävanden i
dessa frågor. Och fr.o.m. i dag känns det oerhört
positivt att göra det med de beslut som ni har fattat
och den konstruktiva debatt som har förts.