Herr talman! Jag tänker inte kommentera flygskatten eftersom jag tycker den frågan ligger lite utanför ärendet.
Exemplet med specialdestinerade bidrag till förlossningen visar tydligt svårigheten med systemet att försöka styra. Jag sticker inte under stol med att det finns problem inom den svenska förlossningsvården, men Sverige har världens lägsta mödradödlighet - och Sverige har också en låg spädbarnsdödlighet.
Men sedan var det frågan om vad som kan göras åt förlossningsskadorna och vilka metoder som ska användas. Det vore betydligt bättre att i det läget satsa ytterligare på att kvalitetssäkra de öppna jämförelserna. En metod som är oerhört effektiv är att förlossningskliniken i Östersund kan se att i Skellefteå har man hittat en lösning. Där finns ett otroligt skarpt verktyg.
Bekymret med tillfälliga pengar till de svenska förlossningsklinikerna är prioriteringen. Därmed säger riksdagen att just förlossningsskador är viktigare än allting annat. Jag är inte säker på att man i varje landsting upplever att det är den allra största medicinska utmaning man sitter med. Det kanske snarare är hur man ska ta hand om de multihandikappade barnen och barn- och ungdomshabilitering, eller det är kanske hur man ska sköta eftervården av de cancersjuka.
När regeringen och riksdagen går in och på det viset "pinpointar" att alla landsting ska prioritera just precis denna medicinska grupp högre än allt annat vänds plötsligt prioriteringsordningen upp och ned. Om det finns en vilja att göra någonting åt förlossningsskador finns det betydligt mer effektiva sätt att åstadkomma samma resultat, nämligen riktade utbildningssatsningar via Socialstyrelsen samt tydliga uppföljningar med öppna jämförelser och kvalitetslistor. Då går det att nå målet - inte med hjälp av tillfälliga statsbidrag till förlossningsvården.