Fru talman! Låt mig först konstatera att det är nå-
got av en historisk dag. Ett enigt lagutskott, dvs. före-
trädare för riksdagens alla partier, har samlat sig till
en kraftfull beställning till regeringen att snarast åter-
komma med lagförslag till riksdagen innebärande
införande av promilleregel i sjölagen. Utskottet utgår
dessutom från att regeringen i anslutning till dessa
överväganden om drograttfylleri också tar ställning
till kravet om en nollgräns för narkotika.
Bakom detta eniga förslag från utskottet står före-
trädare för riksdagens alla partier. Den "milda väs-
tanfläkt" i form av någon enstaka motion för 20 år
sedan har vuxit till "frisk kuling", då alla partier har
gett förslag om att införa promilleregler i sjötrafiken.
Intressant är att i motionerna läsa de olika infallsvink-
lar som motionärerna har haft som utgångspunkt i
denna fråga men att de landat på en gemensam stånd-
punkt: lagstiftningen måste skärpas i form av en
promillereglering.
Utgångspunkten för alla motionärer och lagutskot-
tets resonemang är att det är viktigt att säkerheten till
sjöss hålls på en hög nivå. Likheten mellan trafik på
sjön och landtrafik har blivit tydligare. Det återkom-
mer i flera av motionärernas pläderingar.
Utskottets ordförande påminner i sin motion om
att dagens trafik på sjön alltmer liknar trafik på land
med allt högre hastigheter och att promillegränsen i
sjölagen är en viktig förutsättning för att man effektivt
skall komma till rätta med sjöfylleri. I den femparti-
motion som jag har medverkat i pekar vi på den starka
folkliga uppslutningen kring tanken på att all trafik
skall utövas i nyktert tillstånd. Vi landar också på
samma slutsats som övriga motionärer.
Man skulle kunna säga att verkligheten har hunnit
i fatt lagstiftaren. Det torde vara ett viktigt skäl till att
den oförstående hållning som fanns i politiska kretsar
under 70- och 80-talen nu har vänts till en aktiv insats
för att höja trafiksäkerheten på sjön. De många olyck-
orna med både fritidsbåtar och tung yrkestrafik har
säkerligen påverkat den förändrade hållningen. Det är
dystert att så många blir svårt skadade och alltför
många dödade i sjötrafiken innan en förändring har
tvingats fram. Det är ett alltför högt pris om man skall
se rationellt och mänskligt på hela frågan.
Vad det handlar om är ju inte att söka nya anled-
ningar till en straffpåföljd. Här handlar det om att få
en trafikregel som har hög prevention, som innebär att
man avhåller sig från olika former av drogberusning,
för att kunna framföra olika typer av båtar och fartyg,
utan att det innebär påtaglig fara för säkerheten till
sjöss, för att nu använda utskottets egna ord. Det
handlar alltså om att ge övervakande myndighet, dvs.
sjöpolis m.fl., ett instrument för att enkelt kunna påvi-
sa då tillbörlig nykterhet inte har iakttagits. En lag-
stiftning av detta slag är en viktig signal till alla -
fritidsåkande, båtförare eller yrkesförare i sjötrafik -
nämligen att i all sjöfart vara "spik nykter".
Tom Heyman säger i sitt inlägg att sjöfylleri inte
är något problem. Det är klart att man kan isolera sig i
sin tankevärld och leva i den illusionen. Men om man
talar med kustpolis och dem som finns i olika frivilli-
ga organisationer för trafiksäkerhet på sjön säger de
att det är ett betydande bekymmer, inte minst denna
väldiga förändring med hur båtar ser ut och med vil-
ken hastighet de framförs.
Tom Heyman lutar sig, såvitt jag förstår, på det
särskilda yttrandet till betänkandet, som har mycket
av den obotfärdiges förhinder över sig. Att hänvisa till
Danmark och Norge är inte heller särskilt imponeran-
de. Vi kan ta jämförelsen när Sverige har gått före
med att sänka gränsvärden i landtrafiken för nykterhe-
ten, där Norge nu följer efter och där Danmark kraf-
tigt sänker sitt gränsvärde. Jag tror att Sverige än en
gång kan bli föregångare för att höja trafiksäkerheten.
Fru talman! Utskottet är välgörande tydligt i sin
beställning till regeringen. Först slås det fast att det nu
finns en stark uppslutning kring kravet på nykterhet i
all trafik, inklusive sjötrafik, och att det efter det mer
än fem år gamla förslaget från Väg- och sjöfylleri-
kommittén inte har framkommit några avgörande
omständigheter som talar mot införande av promille-
regler även i sjötrafik. Utskottet slår fast att det inte
finns några skäl att dröja med lagstiftning och upp-
manar därför regeringen att snarast återkomma till
riksdagen med lagförslag om införande av promille-
regler i sjölagen.
Jag tror, fru talman, att det är välgörande att lagut-
skottet är övertydligt i sin beställning. Utöver de
tunga sakskäl som redovisas av utskottet finns det en
intressant iakttagelse att göra när det gäller sättet att
hantera den här frågan. I mer än ett par decennier har
framstötar gjorts i riksdagen för att nå fram till den
ståndpunkt som lagutskottet i dag pläderar för. Sam-
tidigt har ett segt motstånd, blandat med passivitet
och hänvisning till nya utredningar, präglat departe-
mentets agerande genom åren. Men också på myndig-
hetssidan finns en tröghet. Brottsförebyggande rådet,
som hade att utvärdera 1991 års ändringar i lagstift-
ningen, tog dubbelt så lång tid på sig för en sådan
utvärdering som t.ex. den parlamentariska kommittén,
Väg- och sjöfyllerikommittén, behövde för att formu-
lera ett hållfast förslag om införande av en promille-
regel. BRÅ:s rapport försenades dessutom ett helt år.
Jag tror att det har varit viktigt, fru talman, att det
har funnits en uthållighet och en vilja till handlings-
kraft här i riksdagen och att vi har kunnat driva på i
denna fråga.
Det viktiga är inte främst att riksdagen har tagit ett
initiativ för att få regeringen att agera. Det viktiga är
att en förändrad och förbättrad lagstiftning enligt
lagutskottets enhälliga förslag kommer att leda till en
säkrare trafik på sjön.
Det finns i riksdagen en övertygelse om att betyd-
ligt färre kommer att skadas eller dödas i sjötrafiken
om lagstiftningen snabbt förändras så att självklara
regler om nykterhet i sjötrafik kan upprätthållas. Det
är ett viktigt bidrag med goda mänskliga förtecken
som också blir ett starkt stöd för den nollvision som
riksdagen i olika trafiksammanhang så ofta uttalat.
Jag vill, fru talman, med det anförda yrka bifall till
hemställan i lagutskottets betänkande nr 13.
I detta anförande instämde Ulf Björklund och
Fanny Rizell (båda kd).