Fru talman! Ett av de absolut viktigaste inslagen i
socialdemokratisk kulturpolitik är satsningen på lä-
sandet och litteraturen, därför att den betyder så
mycket för vår utveckling som kulturella varelser i
övrigt och för kulturlivet i stort.
Utan språk, utan läsförståelse och läslusta löper
man faktiskt risk att handikappas både som kulturell
och demokratisk varelse. Av det skälet har vi lagt
fram de förslag som bl.a. diskuteras i dag, som kom-
mer att innebära att vi under denna valperiod kommer
att ha fördubblat litteraturstödet. Det är naturligtvis en
mycket kraftfull markering av hur vi ser på läsandet
och litteraturen.
Jag nämnde läsandet och litteraturen som viktiga
för kulturlivet i stort. Men det har naturligtvis också
att göra med det som vi ser som den nationella kultur-
politikens uppdrag, att i hög grad ägna sig åt det som
man kan kalla för kulturella infrastrukturer. Läsandet
och litteraturen tillhör just de kulturella infrastrukturer
som vi också på nationell nivå måste ta ett ansvar för
och icke bara överlåta på kommunerna.
Jag tycker att Fanny Rizells bild var ganska bra.
Jag har också varit i många skolor där datasalarna är
mycket välutrustade. Ett av de argument som vi tog
med i direktiven till Bokutredningen var också att vi
måste sätta fokus på boken igen, därför att boken är
icke obsolet. Vi kommer inte ens en gång att kunna ta
till oss den nya informationstekniken, om vi inte via
boken har skaffat oss ett språk och en läsförståelse.
Vad vi naturligtvis också har tagit fasta på i denna
satsning är att vi kan se de klassiska sociala skikt-
ningarna när det gäller barn och ungdomar som icke
längre läser böcker. Det är ungdomar och barn från
hem där man inte har mycket böcker, där man inte har
en lässtimulerande miljö, som har hamnat längst ned.
Mot den bakgrunden kan man naturligtvis tycka,
om man ställer upp på vulgärbilden av en moderat
kulturpolitik, att nejet till dessa förslag är fullkomligt
naturligt. Men jag måste ändå säga att jag är något
förvånad över att Moderaterna återigen väljer att
ställa sig helt vid sidan av det som det finns en så
stark och bred uppslutning kring från samtliga övriga
partier, även om vi kan ha olika meningar i detaljer.
Här vill Moderaterna, som på så många andra områ-
den när det gäller kulturen, satsa enbart på markna-
dens lösningar.
Men anledningen till att vi har en nationell kultur-
politik, att vi har en offentligstödd kulturpolitik, är ju
att marknaden inte fungerar på det sätt som man kan
önska när det gäller kulturen. Marknaden på kul-
turområdet fungerar precis som marknaden på alla
andra områden, dvs. att de stora pengarna hamnar där
man kan få maximal vinst. Det handlar om de tätbe-
folkade områdena och om de sociala skikten, som i ett
eller annat avseende kan räknas höra till de privilegie-
rade socialt eller ekonomiskt. Det innebär dessutom
en risk för förflackning av de kulturella och konstnär-
liga uttryck som får utrymme och som ges utrymme.
Av detta kommer inte mångfald utan likriktning allt-
för ofta - inte alltid, men alltför ofta.
Om bokmomsen kan jag säga att jag själv varit ute
i den frågan vid flera tillfällen. Jag tycker att det vore
rimligt om vi hade en moms på livsmedlet litteratur
som åtminstone låg på samma nivå som momsen på
det livsmedel som vi inmundigar, mat. Samtidigt skall
man ha klart för sig att problemen i länder som har
låg eller ingen bokmoms ser likadana ut som här
hemma när det gäller läsandet och litteratur. Det är
inget trollspö som löser problemen. I många fall har
det inneburit att bokförlaget har tjänat förfärligt
mycket mer pengar. Trots detta tar jag till mig det ni
säger. Jag har som sagt själv varit ute i bokmomsfrå-
gan från det jag tillträdde som kulturminister.
Låt mig helt kort säga till Charlotta Bjälkebring att
man inte kan jämföra Norge och Sverige. I Norge har
man inget utgivningsstöd, utan man lägger hela stödet
på inköp. Vi har utgivningsstöd och distributionsstöd.
Det innebär att det inte är möjligt att göra en jämfö-
relse.
Jag är något förvånad över att Charlotta Bjälke-
bring inte har klart för sig de regler som gäller för
budgetprocessen. Vill man ha igenom en särproposi-
tion på våren så att man säkert vet att det, oberoende
av vilken regering som sitter efter den 20 september,
har fattats ett beslut om hur mycket som skall anslås
till läsandet och litteraturen ser man till att det läggs
fram ett förslag som klubbas av vårriksdagen som
garanterar ytterligare 30 permanenta miljoner till
detta område. Själva fördelningen av medel är vi dock
på grund av den nya budgetprocessen förhindrade att
redovisa förrän i budgetpropositionen. Vi vet självfal-
let att pengarna räcker och hur de bör fördelas, men
på grund av den budgetprocess som vi alla ställt oss
bakom är det inte möjligt att göra det vid detta tillfäl-
le. Jag är något förvånad över att detta inte har gått
fram till Charlotta Bjälkebring.