Fru talman! När man kommer upp efter en viss tid
i debatten finns risken att det som man vill säga redan
är sagt men också möjligheten att kommentera.
Först vill jag kommentera den litet förenklade bild
som kulturministern målar upp apropå bokvanor och
annat. Det är nog väldigt olika. Jag vågar påstå att det
var vi arbetarbarn som gick på Talavidskolan, med
sitt namn för resten från Viktor Rydbergs Vapensme-
den, som gick på stadsbiblioteket. Det var inte barn
från den s.k. gräddhyllan i Jönköping. De köpte sina
böcker. Bilden av verkligheten kan vara litet olika.
Jag tror inte att vi tjänar någonting på att måla upp
någon typ av klassmotsättningar. Jag vet väldigt
många som inte är ett dugg intresserade av kultur,
såsom vi som sitter här i dag, bland dem både har
utbildning och en bättre ekonomi än genomsnittet har.
Lena Klevenås talar om boken i centrum. Det är
en självklarhet. Det är någonting som vi också hävdar.
Men bibiliotekslagen är ju ingen garanti för en hög
standard, som hon sade. Sedan åberopade Lena Kle-
venås det kommunala självstyret när hon avstyrkte ett
av förslagen från de andra partierna. Då kan man
fråga sig varför inte den kommunala självstyrelsen
skall gälla även i den fråga om har med biblioteken att
göra.
Charlotta Bjälkebring och Fanny Rizell har båda
tagit upp regeringens sätt att arbeta på, vilket minis-
tern inte gillar att det påpekas. Men faktum är att det
finns en del skrivningar i utskottets betänkande som
just markerar att det inte finns några förslag utan bara
bedömningar.
Fru talman! Att stimulera läsning och att skapa
läslust är något som bör ske tidigt. Det är under barn-
och ungdomsåren som intresset för och vanan att läsa
grundläggs. Att åstadkomma detta är en uppgift fram-
för allt för hemmet och skolan.
För att nå dessa mål är det viktigt att böcker och
tidskrifter är lättillgängliga. I den tillgängligheten
ligger att det måste finnas en väl fungerande littera-
turdistribution samt att priserna är på en nivå som av
konsumenten uppfattas som rimlig. I konsekvens
härmed anser vi att en sänkt moms på böcker skulle
utgöra en viktig markering. De därigenom sänkta
priserna skulle allmänt gynna konsumenterna men
särskilt de studerande, och biblioteken som kämpar
med sina snäva inköpsbudgetar skulle få lägre an-
skaffningskostnader och därigenom kunna köpa mera.
Ja, det finns de som inte utan grund anser att ett så-
dant beslut skulle kunna bli den mest betydelsefulla
kulturpolitiska åtgärden.
Ett enigt utskott har, efter vårt påpekande, noterat
att det förekommer mycket osäkra och sig emellan
motstridiga uppgifter om bl.a. storleken av statens
inkomster av mervärdesskatten och framför i betän-
kandet att man utgår från att den förbättrade statistik
som regeringen - utan att i och för sig lämna något
förslag - bedömer behövs också kommer att ge en
klarare bild av den ekonomiska effekten av bokmoms-
reformen.
Regeringen för en högskattepolitik, som i sin tur
leder till att man måste kompensera olika områden
genom bidrag. Det nu föreliggande förslaget utgör
därvidlag inget undantag. Flera av de förslag som nu
lagts fram kommer därtill att skapa mera av byråkrati
och ökade administrationskostnader.
30 miljoner föreslås till olika stödåtgärder. Det var
det belopp som först gavs som förutsättning till den
bokutredning som arbetade under förra året. Därpå
ansluter regeringen sig i stort sett till denna. Företeel-
sen är inte helt olik det s.k. Nalle Puh-syndromet som
sitt namn till trots inte har en litterär betydelse.
Dessbättre har man avstått från utredningens för-
slag till undantag i konkurrenslagen, men flera av de
övriga förslagen innebär ingripanden där man kom-
penserar bokmarknaden för de höga kostnader som
främst har sin grund i det skattetryck som man själv
har skapat.
Det finns flera invändningar att göra mot det
framlagda förslaget med avseende på distributionsfrå-
gor. Förslaget om upplagespärr kan bl.a. genom små
förstaupplagor eller stora returer kringgås och bli
verkningslöst och i värsta fall leda till manipulation
av bidragssystemet. Sådant måste undvikas.
Böcker är numera - oavsett om vi gillar det eller
ej - en färskvara och litteraturstödet är ett efter-
handsstöd. Böckerna har sålunda ofta funnits på
marknaden upp emot ett halvår innan stödbeslut fat-
tas.
Den distribution av böcker med litteraturstöd som
föreslås kommer alltså att leda till att redan "gamla"
böcker kommer till bibliotek och bokhandel. Samma
sak gäller för den föreslagna katalogen.
Regeringen har inte angivit efter vilka kriterier
som de 100 bokhandlarna som skall stödjas kommer
att utses. Varken läge eller omsättning är lämpliga
kriterier. Motiven för stödet är kulturpolitiska, men
urvalet riskerar att bli subjektivt.
Utskottet skriver i sitt betänkande på några ställen
"regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något
förslag - följande bedömning" - med andra ord redo-
visar regeringen sina bedömningar och avsikter vad
gäller olika anslag, vilka man i sin tur avser att pre-
sentera tillsammans med finansieringen, efter valet.
Tekniken innebär att vi förväntas öronmärka framtida
anslag utan att finansiering angivits. Det kan vi inte
medverka till.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.