Fru talman! Jag tror inte att det nyttar mycket till
att diskutera det här. Låt oss bara konstatera att det
inte är ohederligt att stå för sin politik. Vi tänker i litet
annorlunda banor. Allt skall inte gå via en gemensam
plånbok, utan vi skall låta folk få bestämma litet själ-
va.
Så där förfärligt stor skillnad är det inte. Tittar
Carl-Johan Wilson t.ex. på de budgetramar för två år
framåt som varje parti nu har presenterat, är det så att
den där första siffran som står är 8 miljarder kronor
för samtliga partier när vi har kommit ett stycke in i
2000-talet. Det är inte så förfärligt stor skillnad.
Vi har dessutom lagt fram förslag om hur man ge-
nom att bygga upp alternativa fonder både regionalt,
lokalt och i fråga om det som vi kallar Svenskarnas
kulturfond skulle kunna få en förnyelse av kulturpoli-
tiken. Det tycker vi är väsentligt. Det är det vi vill
satsa på.