Fru talman! Jag skulle bara helt kort vilja avrunda
den här diskussionen och kanske svara på några av de
frågor som har kommit upp på slutet.
Först gäller det Lennart Fridéns och Carl-Johan
Wilsons diskussion. Det är klart att man skulle önska
mer av kulturkonservatism från de moderata ledamö-
terna i kulturutskottet - inte bara i utskottet utan ock-
så när det kommer till att fatta beslut. Kulturradikaler
kan ni ju inte bli. Men ni kan vara kulturkonservativa
i stället för marknadsradikaler och nyliberaler.
När det gäller det som Lennart Fridén tog upp i
sak, nämligen det här med böcker som färskvara,
finns det naturligtvis en tanke också i det här distri-
butionssystemet. Vi kanske - det får utvärderingen
visa - kan bidra till att öka livslängden hos boken.
Det är inte bra att böcker är färskvaror på det sätt som
de är i dag. Det är inte bra för läsarna. Det är inte bra
för biblioteken. Det är inte bra för bokhandeln. Det är
faktiskt inte heller bra för förlagen. Så om vi med
hjälp av distributionsstödet kan ge böckerna en längre
livslängd, är det alldeles utmärkt.
Till Ewa Larsson vill jag säga att det ju också
finns en tanke med att stödja bokhandeln på ett tydli-
gare sätt än vad Bokutredningen föreslog genom att
låta den få del av de litteraturstödda titlarna precis på
samma sätt som biblioteken. Då är det också ett för-
sök att bevara den bokhandelsstruktur som fortfarande
finns kvar, och helst få den att växa. Vi vill naturligt-
vis också se till att inte boken blir en andrahandsfråga
och att andra delar av vad en bokhandel sysslar med
får ta upp merparten av verksamheten.
Pengarna i den proposition som ni har behandlat
är reformmedel. Det är 30 nya miljoner som nu läggs
till de permanenta reformmedel på 25 miljoner som
det fattades beslut om vid behandlingen av den kul-
turpolitiska propositionen tillsammans med en en-
gångssatsning på 5 miljoner. Det är alltså reformme-
del, och det kräver inga omfördelningar, förutsatt att
en socialdemokratisk regering får bestämma över den
budgetproposition som läggs fram i oktober. Men det
var viktigt för oss att riksdagen nu under våren fattar
beslut om detta, just därför att vi vill fortsätta att
hävda läsandet och litteraturen. Med den uppslutning
som kulturutskottet har gett oss kan man vara ganska
optimistisk på den punkten.
Jag vill återigen säga att bokmomsen är viktig. Jag
har markerat min egen syn, även om jag tror att de
allmänna ekonomiska förhållandena är sådana att man
får se detta på litet sikt. Men bokmomsen är inget
trollspö. Flera av de länder som Ewa Larsson räknar
upp och som har låg bokmoms eller ingen bokmoms
har samma problem, nämligen att läsandet minskar.
Det finns en social skiktning också där. Att använda
sig av bara en generell politik och inte som vi i Sveri-
ge av en ganska kraftfull selektiv litteraturpolitik är
faktiskt något som man inte bör utrangera. Man skall
inte framhäva enbart en generell politik och glömma
bort det positiva med de selektiva inslagen.
När det gäller förlagskoncentration och liknande,
som Ewa Larsson också tog upp, är både utgivnings-
stödet och distributionsstödet är bra för de små förla-
gen också. Det räcker inte. Det ser inte bra ut på den
marknaden. Av bl.a. det skälet kan man ha en del
funderingar kring just vad en sänkning av bokmomsen
skulle innebära för dessa få jätteförlagen. Blir det
dessa förlag som kammar hem alla vinsterna? Förlorar
läsarna och skattebetalarna på det? Det finns en risk
för det. Så är det alltid när man sänker en moms.
Till Carl-Johan Wilson vill jag gärna säga att re-
geringens förslag alltid blir bättre när riksdagen be-
handlar dem. De tillkännagivanden som har kommit
både när det gäller arbetsplatsbiblioteken och när det
gäller kassettversioner av kulturtidskrifter har vi tack-
samt tagit emot från utskottet.
Därmed vill jag tacka för debatten i dag.