Herr talman! Leif Pettersson nämnde att det inte bara är en karta. Nej, det är riktigt. Men å andra sidan har man på den så kallade kartan pekat ut de projekt som man har beslutat om, och då är det en fördel om man finns med på den kartan.
Det här är väldigt fascinerande. I grund och botten låter det som att vi är överens om behovet för godsstråken, att järnvägen och vägen ska fungera. Vi kan konstatera att det finns alldeles för lite av dubbelspår. Framför allt finns inte järnvägen där man i dag behöver den. När man tidigare byggde järnvägen norrut byggde man den i inlandet, eftersom man då var rädd för ryssen. Nu bor alla längs med kusten, och förvisso kan man vara rädd för ryssen, men det är inte i inlandet som man vill ha järnvägen.
Det är självklart att det skulle vara oerhört mycket bättre om det var dubbelspår längs med hela Ostkustbanan. Det finns flaskhalsar och kapacitetsbrister även om det kommer att bli bättre. När Citybanan genom Stockholm är på plats skulle en norrbotniabana vara det som binder ihop korridoren från Helsingfors, runt Bottniska viken och ner vidare ut i Europa.
Men detta kostar också pengar. Jag är helt fascinerad över att fyra socialdemokrater står här och nämner de 27 miljarderna som behövs till Norrbotniabanan och de 25 miljarderna som det kostar att bygga dubbelspår på Ostkustbanan. Dessutom - som togs upp av Ingemar Nilsson - satsning på den norra delen av Ådalsbanan som också innebär pengar.
Det handlar också om prioriteringar. När det gäller de 522 miljarderna - det är fantastiskt att vi i Sverige har kunnat förmå att ta fram så mycket pengar till investeringar i infrastruktur som stärker vår konkurrenskraft - vill remissinstanserna ha tre gånger mer. Precis så står dessa socialdemokrater här, och de anger inte med en krona hur de tänker finansiera det. På det viset drar man dem som möjligtvis följer den här debatten vid näsan, som om Socialdemokraterna skulle förmå att stå för dessa kostnader.
Det är inte heller som Leif Pettersson var inne på, att EU skulle betala alla dessa kostnader. Det handlar om några procent som vi kan få i projekterings- och studiepengar. Men den allra största delen betalar medlemsstaten själv. I bästa fall skulle vi kunna få 7 miljarder till Norrbotniabanan om vi söker pengar från EU. Då är det fortfarande drygt 20 miljarder ytterligare som ska finansieras. Skulle vi kunna få 5 miljarder till Ostkustbanan är det fortfarande drygt 20 miljarder ytterligare som måste till. Det är ingenting som kan göras som en quick fix nu.
Nej, det kommer nog att vara ett tungt besked. Vi måste behålla helikopterperspektivet. Vi måste kunna prioritera. Det handlar om godsstråken och arbetspendlingen och vad vi förmår att göra under den närmaste tiden.
Herr talman! Men det är inte någonting som är fel i det som de olika talarna säger. Det är självklart att allt vore mycket bättre om vi hade mer infrastruktur.