Fru talman! Det är regeringens mycket bestämda
syfte att vanliga inkomsttagare och pensionärer ska
kunna bo kvar i vanliga småhus, och regeringen har
därför vidtagit en rad åtgärder för underlätta ett så-
dant boende. Den inkomst som staten i dag får från
fastighetsskatten är i stort sett densamma som för
några år sedan. Däremot har det skett en viss omför-
delning, och den har just skett till förmån för pensio-
närer och inte minst för barnfamiljer. Begränsnings-
regeln gäller faktiskt även i kommuner som har rela-
tivt höga taxeringsvärden. Pensionärer som bor i
sådana kommuner har särskild nytta av begränsnings-
regeln, och där handlar det oftast om att begräns-
ningsregeln har inneburit ordentligt sänkta skatter för
pensionärer med låga inkomster.
Regeringen har alltså via de insatser som har
gjorts de senaste åren sett till att 70 % av alla fastig-
hetsägare sedan 2002 har fått sänkt fastighetsskatt. Vi
har sänkt skattenivån, infört begränsningregeln och
gjort förändringar i förmögenhetsskatten som innebär
att det i dag är bara ungefär hälften så många som
tidigare betalar förmögenhetsskatt. Intäkterna från
förmögenhetsskatten är i dag lägre än tidigare. Detta
har varit en väldigt god hjälp just för vanliga barnfa-
miljer och pensionärer att kunna bo kvar i sina fastig-
heter.
Jag skulle vilja hävda att den allra största vinsten,
som inte minst barnfamiljerna har gjort av regering-
ens ekonomiska politik, är att den räntekostnad som
en barnfamilj i dag har för sina småhuslån kanske
bara är hälften så stor som den var för fem till åtta år
sedan, i mitten på 90-talet. I och med att vi i dag har
en mycket lägre räntenivå än vi hade under exempel-
vis regeringen Carl Bildt i början på 90-talet har barn-
familjerna fått sänkta kostnader för sina lån.
I väldigt många fall, kanske i de allra flesta, är det
faktiskt så att sänkningarna av lånekostnaderna upp-
går till många fler kronor än den höjning som man
kan ha fått i de lägen i landet där man har fått höjda
fastighetstaxeringsvärden och höjd fastighetsskatt.
En stor del av Sveriges befolkning bor i sådana
delar av landet där man har fått både lägre kostnader
för sina lån och sänkt fastighetsskatt. Hela 70 % har
ju sedan 2002 fått en sänkt fastighetsskatt.
Man bör inte felaktigt beskriva vad som har hänt
på fastighetsskattens område. Men man ska naturligt-
vis också understryka att det fortfarande finns pro-
blem kvar att diskutera, och det är ett av skälen till att
regeringen nu inom kort ska besluta om en fortsatt
översyn av fastighetsskatten. Syftet med den är na-
turligtvis att se om det fortfarande, trots de insatser
som har gjorts, finns grupper som kan råka ut för
problem med de kraftigt stigande huspriser som vi har
sett här i Stockholmsområdet och även i andra delar
av landet och som har medfört förändringarna i fas-
tighetsskatten.
Det är också viktigt, vilket inte är en uppgift för
den kommande utredningen men för den kommande
riksdagen, för regeringen och framför allt för kom-
munerna här i Stockholms län, att se till att vi får i
gång ett nytt bostadsbyggande. Om några har drivit
upp huspriserna och bidragit till de höjda fastighets-
skatterna är det väl de borgerliga majoriteter som
Ingrid Strömbom och andra får ta ansvaret för i
Stockholms stad, Lidingö, Danderyd, Täby och alla
andra borgerligt styrda kommuner med en fullständigt
misskött bostadspolitik. Man bygger några hundra
lägenheter fastän efterfrågan uppgår till tiotusentals
bostäder. Där ligger ansvaret för höjda huspriser, för
höjda fastighetstaxeringar och för höjda fastighets-
skatter.