Fru talman! Jag har valt att delta i den här inter-
pellationsdebatten därför att jag är ansvarig för mitt
partis konsumentpolitik, och jag har suttit med i ut-
redningen Starka konsumenter i en gränslös värld.
Innan jag börjar vill jag vädja till ministern att ut-
nyttja sin rätt till repliker så att institutet interpella-
tionsdebatt är värt namnet. Visa respekt, Bosse Ring-
holm, kanske inte för oss personligen och kanske inte
för vårt parti eller "gelikar" - ett ord som ministern
använde alldeles nyss - men för oss som represen-
tanter för Sveriges högsta beslutande organ. Jag hop-
pas verkligen att ministern tar de här debatterna på
allvar.
Jag tycker inte att interpellanten har fått ett bra
svar. Det är mycket kort och ger inte svar på hennes
frågor.
Jag har också förvånat mig över den nonchalans
som finansministern visar unga människor mitt i livet
som behöver skaffa en hel del för att få ett bra liv,
vilket betyder att man sätter sig i skuld. Även om
man betalar sin skuld, kan betalningsanmärkningen
finnas kvar i registret i minst tre år för en privatper-
son och i minst fem år för ett företag. Denna anmärk-
ning kan exempelvis leda till att man inte får låna
pengar, inte kan skaffa lägenhet, arbete eller telefo-
nabonnemang.
Jag kan berätta om Anna, 19 år, som är en symbol
för alla de ungdomar som gått ut gymnasiet och är på
väg in i livet på egen hand. Hon missade att betala en
parkeringsavgift på 12 kr och fick en kontrolluppgift
på 600 kr. Med inkassoföretag, dröjsmålsränta och
annat kom skulden upp till 2 440 kr. Då betalade
Anna. Men eftersom kronofogdemyndighetens regis-
ter är offentligt - man behöver inte vända sig till
kreditupplysningsföretag - ligger detta henne i fatet.
Hon har inte fått någon bostad därför att hyresvärden
tog reda på att hon hade en betalningsanmärkning och
på så vis visat att hon inte hade någon god betal-
ningsmoral. Hon har lärt sig en läxa, förhoppningsvis,
men straffet är för hårt.
Det måste finnas en möjlighet att ta bort uppgifter.
Det här registret är ju till för människor och det måste
finnas en mänsklighet i detta.
Det faktum att ungdomar missar betalningen tyder
på en sak, nämligen att de inte kan tillräckligt om
privatekonomi. Det behöver komma in i skolans un-
dervisning. Av det som lades fram i den utredning
som det talades om förut var detta i stort sett det enda
som jag var överens om med de andra partierna.
Undersökningar visar att konsumentfrågor har en
otydlig roll i skolan. Den gränsöverskridande karaktä-
ren medför att området inte prioriteras. Studierna
avseende skuldsättning och skuldsanering visar att det
finns en omedvetenhet både i samhället och bland
skuldsatta hushåll om betydelsen av hushållsplane-
ring och budget. Anna borde ha fått lära sig private-
konomi i skolan, redan i grundskolan.
I vuxenvärlden är det svårt. Jag förstår att ungdo-
marna får en chock när de först får veckopeng, studi-
emedel och studielån som är den summa som de har
blivit lovade, men när de sedan får jobba själva är det
någon som tar en stor del av pengarna. Jag förstår att
de har problem.
Jag vet att det finns möjlighet att rätta till detta,
och jag vill ge några tips till finansministern: Ge unga
information och utbildning! Öka konkurrensen så att
priserna på konsumentvaror sjunker! Sänk skatterna
så att vanligt folk kan leva på sin inkomst!