Fru talman! Naturligtvis är detta en fråga om av-
vägning. Naturligtvis får man inte gå för långt och ge
efter för mycket. Jag förstår precis vad finansminis-
tern talar om.
Som det är i dag kan två skulder på några hundra
kronor som inte betalas inom loppet av ett par år
faktiskt få väldigt stora konsekvenser för den enskil-
de, för ungdomar. Det gäller möjligheten att skaffa
lägenhet, ta lån osv. Det är ju kärnan.
Sett i relation till mycket annat som händer i sam-
hället tycker jag att man måste ta denna diskussion
och se om reglerna ändå inte, trots förändring, är för
tuffa i dag. Man kan se över beloppsgränsen och
tidsgränsen. Man finns faktiskt kvar i de här registren
ett antal år.
När det gäller skolan, information och utbildning
tror jag personligen mest på det som kronofogde-
myndigheterna kan förmedla. De har mycket kunskap
och mycket erfarenhet. Jag tror också att de kan tala
mycket rakt med ungdomarna. De kan deras språk
och vet exakt vad de pratar om. Kronofogdemyndig-
heterna behöver resurser för detta. Jag hoppas att jag
och finansministern kan föra en fortsatt diskussion
om detta i ett annat sammanhang.
När det gäller skatteuppbörden skulle jag vilja ha
en diskussion om möjligheterna att så att säga återgå
till det gamla, dvs. att arbetsgivaren har ett större
ansvar för att resterande skatter levereras in till skat-
temyndigheten.