Folkbildningsfrågor

Herr talman! Jag funderar på hur ni tänker. Ponera att man själv utsätts för hot och förföljelse, att man inte är säker i sitt hem längre, att vänner och familj förföljs, att livet är osäkert, att man tvingas fly och tvingas byta liv och tvingas lära sig ett nytt språk och klara sig själv. Sedan kommer man till ett land där det finns de som säger att man ska ta sig fram på egen hand, anpassa sig till vissa regler och så vidare. För mig är det självklart att vi i ett demokratiskt samhälle är medmänskliga och hjälper varandra. Folkbildning, som vi talar om i dag, är ypperligt just vid samhällsförändringar för att bidra till ett gemensamt samhällsbyggande. Jag förstår därför inte det som Margareta Larsson för fram om man ändå tror att människor kan vara delaktiga och bidra i ett samhälle och vara med i demokratin. Då måste man öppna sina dörrar och ge människor möjligheter. Jag förstår inte hur detta annars ska vara möjligt.