Fru talman! Jag tillhör också den svenska parla-
mentarikerdelegationen i OSSE. Det har jag gjort
sedan organisationen skapades 1992. Det är tio år
sedan i år. En del av det mest intressanta arbete jag
har haft här i riksdagen är just att delta i OSSE-
arbetet i parlamentarikerorganisationen. Det är en
grupp där man träffar många människor med samma
intressen och också med andra intressen.
Det är intressanta diskussioner. Man kan arbeta
tillsammans. Vad som skiljer parlamentarikerorgani-
sationen från den svenska riksdagen är att man någon
gång kan få igenom ett förslag. Det är egentligen
kring detta jag skulle vilja tala. Det är en rapport från
verkligheten, om man säger så.
Vid OSSE:s parlamentarikerförsamlings möte i
juli i Paris i fjol antogs ett förslag undertecknat av två
svenska och fyra danska ledamöter. Paragrafen un-
derstryker vikten av att man fördelar återuppbygg-
nadsstödet rättvist mellan olika etniska grupper för att
skapa en säker och fredlig miljö för alla invånare i de
områden som får hjälp med återuppbyggnaden.
Förslaget bygger på hur stödet har fungerat under
en följd av år. Sex ledamöter från det svenska för-
svarsutskottet som besökte den svenska SFOR-
styrkan i Bosnien i juni 1998 blev av soldaterna upp-
märksammade på de olika förhållanden som serber
och muslimer levde under.
I de muslimska byarna hade husen nya tegeltak
och hela fönster medan folket i de serbiska byarna
bodde i ruiner. Bataljonschefen för den nordiska
bataljonen ansåg att så länge den ena gruppen diskri-
mineras och den andra favoriseras går det inte att
klara uppgiften att skapa fred och försoning.
Högkvarteret i Doboj visade siffror på att musli-
merna fick 98 % av återuppbyggnadsstödet medan
serberna fick 2 %. Den svenska ambassadören i Bel-
grad, som tidigare varit i Bosnien, berättade i juni
1999 att fördelningen av återuppbyggnadsstödet i det
bosnienserbiska området vid det tillfället var något
mer jämnt fördelat. Serberna fick då omkring 10 % av
stödet.
I maj 2000 fick försvarsutskottet en ny siffra. Ser-
berna uppgavs då få 35 % av återuppbyggnadsstödet.
Men samtidigt angavs att i de områden där serberna
bor, och där stödet varit minimalt, har ingen utveck-
ling skett. Fattigdomen är extrem och arbetslösheten
är 60 %.
I november samma år besökte försvarsutskottet
ledningen för den svenska avdelningen inom EU:s
civila krishantering i Bryssel. På frågan om hur det
fungerade i Tuzlaområdet fick utskottet veta att per-
sonalens största problem med att uppnå goda resultat
där var att man fortfarande var tvungen att straffa
vissa grupper.
Den 7 maj samma år visade TV hur tusentals in-
vånare i Banja Luka protesterade mot en stor ceremo-
ni för återuppbyggnad av en moské. I ett konfliktom-
råde där den ena folkgruppen knappt kan bo i sina hus
borde det stå klart för alla, och särskilt för de ansvari-
ga, att det inte leder till fred och försoning att satsa på
en moské åt den andra redan favoriserade gruppen.
Majoriteten av invånarna i Banja Luka är serber. I
Kosovo Methoja, den serbiska ortodoxa kyrkans och
kulturens hjärtland, har ett åttiotal kloster, många från
1200-talet och tidigare, sprängts av kosovoalbanska
terrorister med det internationella samfundets goda
minne. Det var ett världskulturarv som raserades. Det
skedde trots att en av Natos viktiga uppgifter i Koso-
vo efter bombkriget var att skydda detta internatio-
nella kulturarv. Där har man inte hört talas om att det
internationella samfundet har diskuterat att hjälpa till
med någon återuppbyggnad.
Utrikesutskottet anför i sin skrivning att i Bosnien
Hercegovina sträcker sig OSSE:s verksamhet över
hela landet. Det mesta av organisationens aktiviteter
syftar till att skapa förutsättningar så att försoning
mellan de olika folkgrupperna ska möjliggöras. De
bidrag som når landet är därför knutna till vissa poli-
tiska villkor. Under en period var biståndet till Bosni-
en Hercegovina ojämnt fördelat beroende på att Re-
publika Srpskas regering visade en bristande vilja att
följa Daytonavtalet.
I dagsläget är regeringen i Republica Srpkska mer
samarbetsvillig, varför biståndet kommer att jämnas
ut. Utskottet utgår från att distributionen av återupp-
byggnadsstödet fortsätter att gå i nuvarande riktning
under förutsättning att samtliga parter uppfyller de
förpliktelser som Daytonavtalet anvisar.
Carl Bildt är den svenska politiker som är mest
kunnig när det gäller förhållandena på Balkan. Han,
och många av dem som har till uppgift att genomföra
militärt eller civilt bistånd på Balkan, anser att Day-
tonavtalet inte alltid befrämjar utveckling och demo-
krati. Snarare görs länderna till klienter, enligt Carl
Bildt. Det understryker vikten av en översyn av de
olika aktörernas samlade insatser för att undvika
strukturer som motverkar att alla får den hjälp som de
har rätt till.
Det är det som är innebörden i OSSE:s parlamen-
tarikers församlings beslut. Den svenska delegationen
var med och fattade det beslutet, som utrikesutskottet
genom sin skrivning nu tar avstånd från.
Fru talman! Jag beklagar att OSSE:s parlamenta-
rikerförsamling med 317 parlamentariker från 55
länder har så låg status i Sveriges riksdag trots att
Sverige med Olof Palme i spetsen var pådrivande när
ESK, som var föregångare till OSSE, bildades. Men
det har runnit mycket vatten under broarna till Riks-
dagshuset sedan dess.
Jag sörjer över att utrikesutskottet inte kan sträcka
sig längre när det gäller för framtiden så avgörande
frågor som att skapa rättvisa för att uppnå fred och
försoning. Utskottet nöjer sig med att utgå från att
distributionen av återuppbyggnadsstödet till Bosnien-
Hercegovina fortsätter att gå i nuvarande riktning.
Det betyder att biståndet ska fortsätta att fördelas
orättvist, möjligen med en långsam förbättring för
den diskriminerade parten.
Rätten att straffa fattiga hjälpbehövande av en viss
etnisk tillhörighet, nationalitet, språkgrupp eller kul-
tur ifrågasätter utskottet inte. Att villkora bistånd till
behövande är inte accepterat i Sverige, men i detta
fall handlar det om ett helt annat slags folk, som för-
tjänar en annan behandling - eller hur? Det gäller
flyktingar, gamla, barn, arbetslösa och sjuka.
Fru talman! Jag undrar också hur utskottet kan få
detta att stämma med den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna - och barnkonventionen.