Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till
förslaget i utrikesutskottets betänkande och avslag på
reservationerna.
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa, är tillsammans med FN en närmast univer-
sell organisation med 55 olika medlemsländer. Be-
sluten tas i det permanenta rådet och i ministerkretsen
med konsensus. Det betyder att alla måste vara över-
ens. Detta är naturligtvis en stor styrka för Organisa-
tionen för säkerhet och samarbete i Europa, men
också en oerhört stor svaghet. I dag lider OSSE av
detta, eftersom ett fåtal länder blockerar besluten.
Man låter inte ens OSSE få ta sin budget. OSSE har
alltså på grund av konsensusregeln blivit tagen giss-
lan av ett fåtal medlemsländer som inte är så nöjda
med vad OSSE gör. Detta är naturligtvis ett stort
problem för OSSE.
OSSE spelar en stor roll, precis som Stig Sand-
ström i sin inledning visade, genom de olika missio-
ner som finns främst i Östeuropa och Centralasien,
där OSSE gör ett fantastiskt bra arbete främst på den
civila sidan med att stärka de mänskliga rättigheterna
och att vara ett öga för att se vad som händer i dessa
områden och att också rapportera om brott mot
mänskliga rättigheter. OSSE har ju under den senaste
tiden också stängt sina missioner i våra grannländer
Estland och Lettland efter att där ha gjort ett arbete
för att se hur man kan förbättra den ryska minorite-
tens situation. När det arbetet bedömdes vara avslutat
stängdes också missionerna.
Det finns en mission som jag särskilt skulle vilja
lyfta fram. Det är OSSE:s monitoring group i Minsk i
Vitryssland, som arbetat i en enorm motvind. Presi-
dent Lukasjenko har gjort i det närmaste allt han kan
för att kasta ut organisationen. Den som tidigare var
chef, ambassadör Wieck, var närmast förklarad per-
sona non grata av Lukasjenkos regim, men lyckades
ändå sitta kvar hela sin period tills han nu slutade.
Problemet är att den vitryska regimen nu inte tillåter
den nyutnämnde chefen för denna mission att få vi-
sum och komma in i Vitryssland. Man kräver nämli-
gen att mandatet för OSSE ska göras om. Man tycker
att OSSE är partiskt och har varit något slags sam-
bandscentral för oppositionen i arbetet med att störta
Lukasjenko, vilket naturligtvis är helt felaktigt.
OSSE:s mission i Minsk har arbetat på ett mycket bra
sätt och har främjat demokrati och mänskliga rättig-
heter i landet.
Jag vill återgå till konsensusregeln, som faktiskt
nu förlamar OSSE. Den parlamentariska församling-
en, som flera av oss här tillhör, har år efter år på de
olika parlamentariska församlingsmötena redovisat
förslag på hur man ska kunna komma till rätta med
detta och föreslagit ändrade regler för hur röstnings-
förfarandet ska se ut. Detta har inte gått att få något
som helst stöd för från de olika medlemsländerna.
I det permanenta rådet i Wien finns det någonting
som man kallar secret consensus, alltså hemlig kon-
sensus, och det betyder att ordförandelandet går runt
och lyssnar av bland de olika medlemsländerna. När
ett medlemsland säger att man inte ställer upp på ett
förslag talar ordföranden om för de andra att det inte
går att nå enighet om förslaget utan att man måste
fortsätta arbeta med frågan. Men man talar inte om
vilket land som bromsar det hela. Detta är naturligtvis
ett stort avbräck för oss som parlamentariker. Vi sitter
i våra respektive nationella parlament och vet faktiskt
inte vilka länder det är som bromsar utvecklingen i
OSSE. Detta måste vi naturligtvis göra någonting åt.
Vem vet: Det kanske någon gång är Sverige som
bromsar utvecklingen i OSSE, utan att vi som parla-
mentariker får reda på det! Gud förbjude att det är på
det sättet, men man kan ju aldrig vara helt säker.
Efter vintersessionen i Wien anordnades ett möte i
Salzburg med ett antal ledamöter från parlamentari-
kersidan och från ambassadörerna i det permanenta
rådet, där man diskuterade just de motsättningar som
finns mellan parlamentarikerförsamlingen och det
permanenta rådet i Wien. Då försökte man också
komma överens om något slags hållning vad gäller
hur man skulle kunna samarbeta bättre i fortsättning-
en. Jag vill till protokollet läsa in detta i en from för-
hoppning att någon på Utrikesdepartementet på andra
sidan Strömmen läser detta och också arbetar i den
riktningen i fortsättningen.
I denna samling kom man överens mellan dessa
representanter för det permanenta rådet - de främsta
företrädarna och de största länderna - och parlamen-
tariker från parlamentarikerförsamlingen att presi-
denten i parlamentarikerförsamlingen varje gång ska
bli inbjuden till det permanenta rådet efter sommar-
och vintersessionen för att inför det permanenta rådet
beskriva de viktigaste prioriteringar som parlamenta-
rikerförsamlingen har beslutat om och redovisa de
resolutioner som vi som parlamentariker antar. Efter
det ska det permanenta rådet anordna en debatt där de
respektive medlemsländerna diskuterar parlamentari-
kernas förslag. Detta har ju inte skett förut. Man har
bara fått det på papper, och sedan har man inte fått
någon kommentar. Det skulle göra att vi faktiskt får
en möjlighet att höra vad den svenske ambassadören i
OSSE säger om de förslag som vi har antagit i parla-
mentarikerförsamlingen. Visar det sig då att den
svenska regeringen inte håller med parlamentarikerna
har vi faktiskt en möjlighet att i detta parlament på-
verka den svenska regeringen så att man ändrar sin
hållning i framtiden. Jag tror att det vore väldigt po-
sitivt om vi kunde få ett sådant samarbete att fungera.
Man har också från medlemsländerna välkomnat
att OSSE:s parlamentarikerförsamling kommer att
sätta upp ett sambandskontor i Wien som ska vara till
en hjälp för oss som parlamentariker och ge oss in-
formation om vad som händer i OSSE och hur vi ska
kunna arbeta och påverka nere i Wien. Det kommer
att sättas upp inom en nära framtid. Det permanenta
rådet lovade också att ge full support och full access
till all information inom OSSE som vi behöver som
parlamentariker.
Det kanske viktigaste av alltihop är budgetfrågan
inom OSSE, som i dag faktiskt bromsas av att vissa
medlemsländer använder sitt veto i den här organisa-
tionen. Där kom ambassadörerna och parlamentari-
kerna överens om att budgeten ska skickas till parla-
mentarikerförsamlingen samtidigt som den skickas
till medlemsstaterna för att man ska kunna få samla in
synpunkter, dels från medlemsländerna, dels från
parlamentarikerna, i god tid för diskussion, så att vi
också kan få lämna våra synpunkter.
Jag tycker att det är väldigt bra att mötet i Salz-
burg ändå kom fram till vissa åtgärder som på något
sätt skulle kunna stärka parlamentarikernas ställning i
OSSE:s parlamentarikerförsamling och i OSSE:s
permanenta råd. OSSE är en oerhört viktig organisa-
tion, och de missioner som verkar i Öst- och Central-
asien gör ett fantastiskt bra arbete. De förtjänar allt
stöd, och därför ska vi inte låta denna organisation
kidnappas av stelbenta konsensusregler. Parlamenta-
rikerförsamlingens åsikter behövs, och det är bra att
permanenta rådet är berett att ta till sig dessa.