Fru talman! Karin Wegestål har under en lång rad
av år visat ett osedvanligt starkt engagemang i vad
som händer på Balkan. Också i arbetet inom OSSE:s
parlamentarikerförsamling har Karin Wegestål lagt
fram ett förslag, precis som hon tidigare har redogjort
för, om att vi ska verka för att biståndet till Bosnien-
Hercegovina fördelas på ett mer rättvist sätt.
Det är en riktig historiebeskrivning som Karin
Wegestål gör. Detta fick ett starkt stöd i OSSE:s par-
lamentarikerförsamling - jag tror att det knappt var
någon som argumenterade emot att detta stöd ska
fördelas på ett rättvist sätt. Det gör inte heller utrikes-
utskottet.
Men Karin Wegestål väljer att läsa utrikesutskot-
tets text på ett lite underligt sätt. Det hela syftar på att
utrikesutskottet tycker att utvecklingen ska gå i rikt-
ningen att detta ska fördelas mer rättvist. Vi gör en
historisk beskrivning av att när Republika Srpska inte
uppfyllde förpliktelserna i Daytonavtalet och inte
ville medverka till en försoning mellan folkgrupperna
så hölls en del av biståndet inne. Nu när det inte är på
det sättet längre så ska biståndet naturligtvis fördelas
efter andra normer, dvs. rättvist och till de människor
som verkligen behöver det allra mest.
Det är detta som utskottet försöker att beskriva på
det här sättet. Jag är ledsen över att Karin Wegestål
väljer att tolka det på ett annat sätt. Det står så här:
Det är något som har resulterat i att fördelningen av
biståndet har jämnats ut. Utskottet utgår ifrån - och
det är en ganska hård skrivning - att detta ska fort-
sätta att gå i nuvarande riktning. Men vi har också en
liten passus som lyder: Under förutsättning att man
uppfyller de förpliktelser som de olika parterna har
åtagit sig i Daytonavtalet. Jag ger alltså Karin We-
gestål rätt. Vi vill också att detta stöd ska ges på ett
rättvist och bra sätt.