Herr ålderspresident! Det var en märklig replik från Maria Gardfjell där hon lägger åsikter på oss som jag över huvud taget inte känner igen.
Först och främst kan Maria Gardfjell gärna i sin nästa replik tala om vad hon menar med kollager i skogen bara så att jag får klarhet i det. Det förstår jag faktiskt inte.
Herr ålderspresident! Miljöpartiet och Kristdemokraterna har olika syn i en del frågor. Det är helt klart. Det är därför vi är olika partier.
En fråga där vi har diametralt olika syn gäller synen på svensk landsbygd. Vi vill för Kristdemokraternas del att svensk landsbygd ska vara levande. Det ska vara möjligt att verka och bo på landsbygden. Du ska ha din livskvalitet. Det ska vara gott att bo ute på landsbygden.
Med Miljöpartiets politik och med miljörörelsens politik verkar det snarare som att det vore bäst om ingen bodde på landsbygden. Det hade varit enklast, för då hade allt kunnat bli ett stort Skansen. Vi hade kunnat spara allt till eftervärlden utan att bruka det.
Problemet är att mycket av det som Miljöpartiet här anklagar Kristdemokraterna för är sådant som sätter käppar i hjulet för att det ska fungera att leva, bo och verka på landsbygden. Det finns absolut ingen förvaltarskapsprincip i detta över huvud taget om vi ska tvinga folk att flytta därifrån och om alla ska klumpas ihop i städer.
Då måste jag ställa frågan till Maria Gardfjell: Vem är det som ska sköta alla de gröna näringarna när Miljöpartiet gör det man kan för att i stället jaga folk ifrån landsbygden? Vem är det som ska sköta skogen? Vem är det som ska sköta åkrarna? Vem är det som ska se till att vi får till exempel fossilfritt material till våra städer? Det finns absolut ingen förvaltarskapsprincip i att tvinga folk ifrån landsbygden.