Herr ålderspresident! Tack, Hanna Westerén, för ett intressant anförande! Vi är överens om många delar, vilket vi kunde konstatera tidigare, och jag delar engagemanget i frågorna. Just därför ska jag säga att jag är genuint bekymrad över vissa delar i hur vi ska lyckas.
Det handlar om att lösningen på klimatfrågan på många områden stavas elektrifiering. Vi nås ju av uppgifter om stigande elpriser och elbrist i södra Sverige. Vi hör om kommuner som nekar företag att etablera sig på orten eftersom elen inte räcker till. Vi hör att kommuner upplever att till och med utbyggnaden av laddinfrastrukturen kan vara hotad för att inte elen räcker till. Vi hör om de stora satsningarna i norra Sverige som flera av oss hyllar gång efter gång: stål utan kol och nu senast LKAB:s fossilfria järnsvamp.
Hur ska elen räcka till för att elektrifiera både transporter och industri? Vi har hört statsrådet Ygeman stå i den här talarstolen och prata om att vi inte har någon elbrist i Sverige, vilket har gjort ganska många människor i södra Sverige upprörda. Vi ser hur fossilfri energiproduktion lägger ned, återigen i södra Sverige. Jag möter människor som säger: Hur ska jag kunna köpa en elbil när vi inte ens har el nog så att det räcker i dag?
Jag menar att allt det här hotar vår omställning, och därför är min genuina fråga till regeringen och till Hanna Westerén som företrädare här i dag: Vad är egentligen regeringens plan för att vi ska kunna få all den el vi behöver? Experter pratar om att det behövs upp till 60 procent mer el till 2045.
Var ska den elen komma ifrån? Vad är regeringens plan? Delar ledamoten statsrådet Ygemans syn att vi inte har någon elbrist i Sverige i dag?