Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 5 som rör tvångsvård och avskiljning i ungdomsvården. Men naturligtvis står jag bakom våra övriga reservationer.
Herr talman! Det känns lite märkligt att dagen efter det att regeringen meddelat att man tycker att kommunerna år 2011 ska klara sig med 12 miljarder kronor mindre stå här i talarstolen och debattera socialtjänsten. I morse kunde vi höra på radion att det för Södertälje betyder ett minus på 80 miljoner. Jag tror att det i min hemstad Göteborg rör sig om runt 400 miljoner eller kanske lite mer. Omräknat i välfärdsjobb betyder det 30 000 färre socialsekreterare, förskollärare, undersköterskor, lärare och sjuksköterskor.
Vi vet att många kommuner redan nu har det tufft ekonomiskt. Om regeringen får sitta kvar, vilket jag verkligen hoppas att den inte får utan blir bortröstad, kommer det att vara tufft ekonomiskt för kommunerna också nästkommande år.
Vi vet också att man när kommuner tvingas spara måste prioritera det som enligt lagen måste göras. Resurser till förebyggande arbete och insatser får ofta ta första stöten när pengarna inte räcker till. Det här riskerar att drabba det viktiga förebyggande stödet till barn och unga människor. Det behövs en annan, en rödgrön, politik där det satsas på välfärdsjobben i kommunerna.
I januari avlämnade Utredningen om vanvård i den sociala barnavården sitt betänkande. Mer än tusen personer, kvinnor och män som varit omhändertagna av samhället och som varit placerade i barnhem och familjehem, har berättat om sina upplevelser. Av de ca 500 intervjuer som gjorts framkom mycket allvarliga fall av psykisk och fysisk vanvård, av utnyttjande och misshandel och även av sexuella övergrepp.
De drabbade måste få upprättelse och en offentlig ursäkt men också möjlighet till ekonomisk gottgörelse. Det är därför positivt att en utredning är tillsatt för att se över detta. Vi i Vänsterpartiet hoppas att man så snabbt som möjligt kommer med bra förslag och noga följer detta.
Men sådant här får inte hända igen! Det är inte så att detta med att den sociala barnavården inte fungerar eller att detta med att vara omhändertagen är en historisk fråga - för några av dem som intervjuats gäller det till fram på 1990-talet. Vi vet att det finns missförhållanden. Det är därför viktigt med många av förslagen i Barnskyddsutredningen. Det handlar om barns möjligheter att göra sin röst hörd, om att barnperspektivet stärks samt om att insyn, tillsyn och kompetens inom både barnavården och institutioner för barn och unga och familjehem blir bättre.
Alla hörde vi väl för ett tag sedan på radion om kritiken mot Statens institutionsstyrelse, mot hur man använt isolering, så kallad avskiljning, av barn och ungdomar på sina institutioner. Kritiken handlade om långa isoleringstider, om att det inte alltid funnits bra skäl till att använda sig av isolering och om att det har varit en dålig dokumentation.
Statens institutionsstyrelse har sett över sina rutiner, gått igenom de aktuella ärendena, rapporterat till regeringen och kommit med förslag om en till sex timmar förkortad isoleringstid, med möjlighet att utveckla den till sex timmar till. Ändå anser vi att frågan om isolering av barn och unga är så allvarlig att man bör utreda om det finns andra arbetsformer än isolering att ta till samt att man på sikt bör se om det går att helt avskaffa isoleringen. Därför har vi valt att lyfta fram frågan i en reservation.
Herr talman! Barn ska inte behöva bli vräkta från sitt hem, förlora sin trygghet och sina kompisar och kanske bli placerade på vandrarhem eller hotellrum långt från förskola och skola. Jag tror att vi alla egentligen är överens om detta. Ändå vräktes 578 barn i Sverige 2009. Regeringen beslutade i februari 2007 om en strategi med målsättningen att inga barn ska vräkas. Socialstyrelsen och Kronofogdemyndigheten har tagit fram en vägledning, och utvecklingspengar har satts till. Ändå vräktes 578 barn 2009. Det var 12 procent färre än 2008, men vi anser att det ändå var 578 barn för många.
Vi anser att barnfamiljer inte ska vräkas; barn ska inte kunna vräkas. Vi har därför tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyft upp denna fråga och ställt oss bakom förslaget att det måste till obligatoriska åtgärder före vräkning. Vi har också tidigare sagt i Vänsterpartiet att det är helt otillständigt att barnfamiljer placeras på tillfälliga boenden. Om man absolut måste flytta ska man ha en annan stadigvarande bostad.
Herr talman! Att ha ett eget hem, en egen bostad, är en mänsklig rättighet. För att jag ska kunna fungera i livet, kunna plugga, känna mig trygg och kunna sköta ett jobb - för allt detta behöver jag ha någonstans att bo. För många människor i Sverige i dag ser det inte ut så, men vi i Vänsterpartiet anser att bostaden är en mänsklig rättighet. Vi tycker att det ska skrivas in i socialtjänstlagen.
I januari i år besökte jag Lärjedalen i Angered. Det är ett område med många barn, och fler människor saknar arbete där än på många andra ställen i Göteborg. Jag frågade socialsekreterarna där vad det största problemet är. De sade: Det är bostadslösheten. Hur ska ungarna och barnen klara skolan? Hur ska de få en bra start i livet när de inte får plats hemma i lägenheterna eftersom det bor så många människor där att man inte kan vara hemma? Man får läsa läxan i trappan eller tillbringa nästan all sin fritid på gården.
Jag var i Uppsala och besökte socialkontoret där i mars. I Uppsala är det bostadsbrist. Det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem tycker inte att försörjningsstöd är en tillräcklig inkomst eller tillräckligt att leva på för att man ska få hyra en hyresrätt av dem. Återigen ökar de sociala kontrakten rejält i Uppsala. De sade också: Vi får bostadsbristen i knäet. Vi socialsekreterare kan inte skaffa fram bostäderna, men det är hos oss många människor hamnar.
I mars var det ett dialogmöte i Lund. Det var ett dialogmöte som inledde det europeiska året mot fattigdom och utanförskap, en dialog mellan politiker och människor som själva levde eller har levt i hemlöshet och fattigdom. Vi kan säga att socialsekreterarna i Lärjedalen och Uppsala, de människor som med egna erfarenheter deltog i denna konferens, alla var överens om en sak: Socialtjänsten kan inte lösa hemlöshet och bostadsbrist. Det måste till en social bostadspolitik, och det måste till ett nationellt ansvar för byggande av hyresrätter med rimliga hyror.
Vi rödgröna partier är överens om att ta detta ansvar och satsa på en social bostadspolitik med delat ansvar för staten och kommunerna. Vi vill mer än fördubbla byggandet av hyresrätter till nästa mandatperiod genom att verkningsfullt starta ett investeringsstöd för miljövänliga hyresrätter, med överkomliga och förhandlade hyror så att folk har råd att bo i dem. Rätten till bostad är en alltför viktig välfärdsfråga för att lämnas över till marknaden. Den ska heller inte läggas i knäet på frustrerade maktlösa socialsekreterare.