Herr talman! Vi har här sagt att vi är överens om att vi vill skärpa riktlinjerna så att man inte ska kunna vräka barn och barnfamiljer på det sätt som sker i dag. Vi tycker inte att det räcker med det som är gjort.
Akademikerförbundet, SSR, frågade ganska nyligen sina socialsekreterare som är medlemmar hur arbetssituationen ser ut 2010 jämfört med 2008. Inte förvånande har arbetsbelastningen ökat med mer försörjningsstöd men också med mer missbruksärenden och barnavårdsärenden. Man pekar också på att resurser för förebyggande arbete har minskat i många kommuner. Fyra av tio anser att möjligheten att placera vuxna missbrukare har minskat. Sex av tio anser att man inte lever upp till socialtjänstens intentioner och att insatserna ofta styrs av annat än klientens behov.
Den diskussion som var förut mellan Marianne Kierkemann och Catharina Bråkenhielm var intressant. Det är inte så att kostnaden för försörjningsstöd minskar i kommunerna i all hast eller att arbetslösheten dalar i snabb takt. Trots pengarna regeringen gav för 2010 är det besparingar i många kommuner. Det är färre anställda i äldreomsorgen, man tar inte in vikarier i verksamheten och man ökar inte antalet socialsekreterare när belastningen blir större.
Är ni verkligen beredda att låta kommunerna fortsätta utan att ge dem pengar så att de klarar verksamheten på den nivå som är nu, eller kan börja ta in vikarier, och ta bort de 12 miljarderna trots att det fattas folk inom både socialtjänst, äldreomsorg och förskola?