Fru talman! Det börjar med att det sticker i fingrarna. Hjärtat bankar hårt. Sedan går det inte längre. Tårarna kommer, och de slutar inte att rinna. Till slut svartnar det.
Det tar sig olika uttryck, men allt fler drabbas av psykisk sjukdom. Sedan 2014 är det den vanligaste orsaken till att man sjukskrivs. Oftast är det kopplat till depressioner och ångestsyndrom. Kvinnor drabbas hårdare än män, och kvinnor i offentlig sektor är överrepresenterade i statistiken.
Den psykiska ohälsan har blivit en folksjukdom, och den är lömsk. När stressen ökar kommer stickandet i fingrarna tillbaka. Ett brutet ben läker, även om det också tar tid. Men vi vet hur. När själen är trasig är det inte alltid lika lätt. Det kan ta längre tid, och det kräver ofta mer.
Fru talman! När allt rämnar ska samhället finnas där och fånga upp oss. Det är vi överens om i den här kammaren, från vänster till höger. I Sverige är vi beredda att avstå ganska mycket för en försäkring som träder in när vi behöver den som bäst. När det fungerar, när skyddsnätet är vävt av starka trådar, ökar tilliten. Men när nätet vävs allt glesare och vi ser hur nära och kära faller igenom och faller handlöst, då minskar tilliten. Förtroendet för oss, som ytterst ska se till att skyddet fungerar, naggas i kanten. Med tiden försvinner det.
När vi är som svagast ska samhället vara som starkast. Om detta handlar den här debatten.
Sedan nuvarande socialdemokratiskt ledda regering tog över makten har antalet som nekas sjukpenning efter dag 180 ökat markant trots att vi har haft exakt samma lagstiftning. Det är alltså inte framför allt lagen det är fel på utan den här regeringens bristfälliga ledning och styrning av de egna myndigheterna.
De förslag som lämnas i propositionen träffar snett och brett, och i stället för att åtgärda det som är fel riskerar man att göra redan sjuka ännu sjukare. Är det något som vi människor mår riktigt dåligt av är det utanförskap. Att under lång tid stå utanför den gemenskap som en arbetsplats erbjuder riskerar att göra oss ännu sjukare.
Riksrevisionen har riktat allvarlig kritik mot Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och de statliga arbetsgivarna för deras bristande insatser för att underlätta för personer som har varit sjukskrivna att återgå i arbete. Många sjukskrivna erbjuds inte omställningsmöte, och i genomsnitt vart tredje sjukskrivningsärende hos statliga arbetsgivare saknar dokumentation. Denna kritik faller tungt på regeringen, som har att leda och styra myndigheterna.
Vi moderater kräver att regeringen tar sitt ansvar och att regeringen och myndigheterna gör sitt jobb för att rehabiliteringskedjan ska fungera som den är tänkt. Men i stället för att ta ansvar för de egna besluten och de egna misstagen vänder man sig till riksdagen för att efterfråga en ny, mycket trubbig lagstiftning.
Fru talman! Möjligheterna och drivkrafterna att agera för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste stärkas för samtliga aktörer i sjukförsäkringssystemet: den enskilde, arbetsgivaren, läkaren och handläggaren på Försäkringskassan.
Här vill jag särskilt lyfta fram att man använder sig alldeles för lite av möjligheten till förebyggande sjukpenning.
Inspektionen för socialförsäkringen har nyligen konstaterat att regelverket inte fungerar. De framhåller att alltför få personer med psykisk ohälsa eller diffusa fysiska besvär får förebyggande sjukpenning. Det är särskilt allvarligt mot bakgrund av den kraftiga ökning som har skett av sjukskrivningar kopplade till just psykiatriska diagnoser.
Försäkringskassan, som har avstyrkt förslaget i den här propositionen, ser en risk att försäkrade, arbetsgivare och hälso- och sjukvård kommer att uppfatta de nya undantagen som att de har längre tid på sig i rehabiliteringsarbetet, det vill säga att de kan skjuta upp viktiga insatser som behövs för att människor ska kunna återgå i arbete.
Sveriges Kommuner och Regioner menar att en annan tillämpning av det befintliga regelverket skulle kunna avhjälpa de problem som man vill lösa utan förändringar i lagstiftningen, det vill säga att den här lagändringen inte behövs om myndigheterna sköter sitt jobb.
Det förslag som vi debatterar i dag siktar alltså bredvid målet. I stället för att städa framför egen dörr och se till att staten följer sina egna regler slår man sönder rehabiliteringskedjan genom ny lagstiftning. Man försvårar i själva verket för människor att komma tillbaka i arbete.
Fru talman! Det som går som en röd tråd genom regeringens politik och den här propositionen är att arbetslinjen nedmonteras. Regeringen har avvecklat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och sagt att man permanent vill avskaffa karensavdraget. Förslaget i propositionen innebär betydande risker för en återgång till de väldigt höga sjuktal som Sverige brottades med under början av 2000-talet. I stället för att vidta verkningsfulla åtgärder för dem som är sjuka genomför man en trubbig lagändring som i praktiken riskerar att leda till att människor kommer längre från arbetsmarknaden. Det är inte att ta ansvar, och det kan vi moderater inte acceptera.
Fru talman! I spåren av covid-19 har sjukfrånvaron ökat markant. Pandemin har inneburit en exceptionell situation som har ställt krav på exceptionella åtgärder.
Vi moderater har under pandemin varit drivande bakom viktiga förslag såsom tillfälligt slopat karensavdrag och en utökning av den förebyggande sjukpenningen för riskgrupper. Det har varit nödvändigt för att stoppa smittspridningen och skydda särskilt utsatta personer. Men när den exceptionella situationen är över måste de tillfälliga åtgärderna rullas tillbaka, och ekonomin måste tillbaka till balans. Det är avgörande om samhället ska kunna stå starkt när nästa kris slår till.
Vad gäller långtidssjuka i covid-19 råder ett mycket svagt kunskapsläge om sjukdomsförloppet, och allt fler larmar om långvariga, diffusa och återkommande symtom. Detta försvårar möjligheten till rehabilitering och återgång i arbete, vilket motiverar att dessa personer även efter dag 180 kan prövas mot sin ordinarie arbetsgivare. Därför föreslår vi ett sådant tillfälligt undantag fram till dess att kunskapsläget är bättre.
Slutligen, fru talman, vill jag kort beröra det tillkännagivande som riksdagen i dag lämnar till regeringen genom det här betänkandet och som inte rör sjukförsäkringen.
Vi moderater har under krisen varit drivande för ett bättre stöd till småföretagarna och de enskilda näringsidkarna. Därför har vi också fått till stånd ett starkare omsättningsstöd för dem. Men vi menar att enskilda näringsidkare under den pågående krisen bör ha möjlighet att åta sig enstaka uppdrag som är begränsade i tid eller inkomst trots att de får arbetslöshetsersättning. På så sätt blir verksamheten lättare att återuppta när pandemiläget har förändrats. Självklart ska då en avräkning göras i dessa fall. Jag är väldigt glad att vi kunnat samla en riksdagsmajoritet bakom detta förslag.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nummer 1.