Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågan!
Vi vet ju från forskningen att längre sjukfall gör det svårare att komma tillbaka till arbete och egen försörjning.
Socialdemokraternas ganska raljanta utgångspunkt här är att människor ska vara hemma. Vår utgångspunkt är att människors kraft och arbetsförmåga ska kunna tas till vara. Ett starkt skyddsnät ska inte viras runt oss, utan det ska fånga upp oss när vi faller.
Men ingen som blir sjuk ska stå ensam. Man ska få full stöttning för att så snabbt som möjligt bli frisk, återgå till att kunna försörja sig själv och återgå till den gemenskap som ett arbete innebär.
Jag och många med mig, bland annat remissinstanserna här, är oroliga över att de uppskjutna tidsgränser som regeringen vill driva igenom för alla ska leda till att de olika aktörerna i rehabiliteringskedjan inte tar sitt ansvar och sätter in tillräckligt tydliga och tidiga åtgärder.
Åsa Westlund vet, eller borde veta, att det finns undantag som hjälper dem som drabbats av exempelvis cancer.
Vi moderater vill också gärna se en utredning av en annan rehabiliteringskedja för dem med psykiatriska diagnoser för att det ser så annorlunda ut och man kan behöva helt annan stöttning jämfört med "traditionella" sjukdomsfall, till exempel att man brutit ett ben.
Jag skickar en fråga tillbaka: Hur ser Socialdemokraterna på möjligheten att titta på en annan typ av rehabiliteringskedja när det gäller just psykiatriska diagnoser?