Herr talman! Bostadsbeskattning är temat för det
här betänkandet. I ett antal motioner har väckts
frågor om fastighetsskatten, dess utvidgning eller
begränsning eller om ändring av
detaljutformningen. Andra frågor som
förekommer i betänkandet rör reparationer och
byggmoms.
Fastighetsskattefrågan är i allra högsta grad aktuell.
För några veckor sedan lämnade
Fastighetsskatteutredningen sitt slutbetänkande,
Beskattning av fastigheter, del II -- Principiella
utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m.
(SOU 1994:57).
Utredaren föreslår att skattesystemet frikopplas
från bostadsfinansieringssystemet. Vidare säger
utredningen att fastighetsskatten bör slopas.
Egnahem och bostadsrätter skall enligt förslaget
beskattas enligt en schablon som bygger på
bostädernas marknadsvärde. Förslaget går också ut
på att man inför en rullande fastighetstaxering på
så sätt att schablonintäkten justeras årligen fr.o.m.
1996.
Det innebär att en schablonintäkt om 5 % av
taxeringsvärdet tas upp till beskattning under
inkomstslaget kapital. Man förslår att
schablonintäkten tas ut från första året efter
färdigställandet. Den nuvarande reduktionsregeln
kompenseras genom motsvarande höjning av
räntebidraget.
I reservation 2 från Socialdemokraterna tar man
upp detaljutformningen av fastighetsskatten. Där
påtalas att fastigheter som är byggda åren 1991 och
1992 kommer att påföras fastighetsskatt tidigare än
hus byggda 1989 och 1990. Där påtalas också att
fastighetsägare som har brutet räkenskapsår
missgynnas i förhållande till dem som beskattas per
kalenderår.
När det gäller det som Gunnar Nilsson tog upp vill
jag säga följande. Jag föredrar att diskutera
bostadspolitiken som helhet när riksdagen
behandlar betänkanden från bostadsutskottet. Det
gör jag gärna, även om Gunnar Nilsson nu kommer
att lämna riksdagen.
De tröskeleffekter som nuvarande system medför
kan undvikas t.ex. genom att schablonintäkten tas
upp redan från början. Även problemet med brutet
räkenskapsår vid bostadsbeskattningen kan lösas i
och med föreliggande förslag, som medger att
schablonintäkten proportioneras.
Hyresfastigheter bör enligt utredningsförslaget inte
beskattas på annat sätt än annan
näringsverksamhet, dvs. genom gängse regler för
företagsbeskattning. Med en sådan modell löses de
nuvarande problemen med infasningen av ny- och
ombyggda bostäder i fastighetsskattesystemet.
Proportioneringssvårigheter vid brutet
räkenskapsår uppstår inte heller.
I reserveration 1 av Ny demokrati föreslås att
skattesatsen för fastighetsskatten skall sänkas från
1,5 % till 0,5 %, och i en meningsyttring från
Vänsterpartiet anförs att basen för uttag av
fastighetsskatt bör breddas, så att den även
omfattar industrifastigheter och kommersiella
lokaler, vilket vi nyss hörde Lars Bäckström
argumentera för.
Mot detta kan jag anföra att riksdagen så sent som
1993 beslutade om utformningen av
fastighetsskatten. Det finns därför inte något skäl
att ompröva det beslutet, speciellt inte just nu, då
ett nytt förslag är ute för analys och prövning.
I dagarna har på riksdagens bord också hamnat en
departementspromemoria, i vilken föreslås att
systemet med sexårsperioder för
fastighetstaxeringen lämnas och att vi övergår till
en rullande fastighetstaxering. Om ett sådant
förslag genomförs undviker vi de
kostnadspåfrestningar som språngvisa höjningar av
taxeringsvärdena medför.
Utredningsförslaget om fastighetsbeskattning och
även departementspromemorian om rullande
fastighetstaxering kommer att remissbehandlas i
vanlig ordning, och remisstiden går ut i augusti.
Med det här vill jag ha sagt att frågorna om
fastighetsbeskattning av regeringen och
majoriteten i riksdagen verkligen har ansetts vara
mycket viktiga.
Jag vill också peka på att riksdagen tidigare, genom
yttranden respektive betänkanden från både
bostads- och skatteutskottet, har påpekat
exempelvis att proportionering av underlaget för
fastighetsskatt för bostadsföretag uppmärksammas
och att det finns starka skäl att finna en lösning i
denna fråga.
Ett annat exempel på uttalande har jag hämtat från
skatteutskottets betänkande 1992/93:33, om
taxeringsvärdena i attraktiva områden: ''Utskottet
är medvetet om att en del taxeringsvärden upplevs
orealistiskt höga och dåligt stå i överensstämmelse
med dagens marknadsvärden. Därför förutsätter
utskottet att regeringen noga följer dessa frågor och
tar de initiativ som bedöms motiverade.''
I meningsyttringen från Vänsterpartiet anförs att
taxeringsvärdena i attraktiva områden, exempelvis
skärgårdsområdena, kan stiga mycket snabbt. De
här höga taxeringsvärdena gör att fastighetsskatten
kan överstiga avkastningsvärdet, och i vissa fall kan
fastighetsskatten bli så hög att den bofasta
befolkningen inte kan bära kostnaderna. Lars
Bäckström talade i sitt anförande målande om
detta. Vänsterpartiet menar därför att det behövs
en översyn i den här frågan.
Också Ny demokrati tar upp taxeringsvärdena i
attraktiva områden och menar att problemet kan
lösas genom att markvärdet begränsas till 100 000
kr för en normal villatomt.
De nyss nämnda värderingsfrågorna och de därmed
sammanhängande skattefrågorna ingår bland de
frågor som Skärgårdsutredningen har att överväga.
Förslag från utredningen väntas inom kort. Först då
kan det vara relevant att ta upp de här frågorna.
Vänsterpartiet anför också att de kommuner som
har stor andel fritidshus bör kompenseras för de
extra kostnader som ägarna till de här fastigheterna
belastar kommunen med utan att de betalar skatt
till kommunen.
Dessa frågor ses över av den
kommunalekonomiska kommittén, som skall
utforma de skattebidrag som skall gälla fr.o.m.
1996. Dessutom har ju kommunerna vid sidan av
statsbidragen möjlighet att ta ut avgifter för sina
tjänster.
Så några ord om reparation, om- och tillbyggnad,
med anledning av reservation 4 av Ny demokrati.
Reglerna om skattereduktion har tidsbegränsats till
den 31 december 1994, och enligt majoriteten i
utskottet bör reglerna inte ändras för den korta tid
som återstår till dess.
Enligt uppgifter från Riksskatteverket har för
deklarationsåret 1993 ca 95 000 ansökningar om
skattereduktion inkommit, de flesta från villaägare.
Sammanlagd beviljad eller övervägd
skattereduktion uppgår till ca 162 miljoner kronor.
Ny demokrati anser i reservation 5 att en sänkning
av byggmomsen till 12 % skulle ge rätt signaler till
marknaden och skapa förutsättningar för en
naturlig konkurrensmarknad.
Detta förslag och även Ny demokratis modell för
ROT-avdrag skulle jag vilja bemöta på följande
sätt:
Det finns tecken på återhämtning i Sverige. Antalet
arbetslösa har minskat med ca 80 000 sedan början
av året. Antalet anmälda lediga jobb ökar. Även
inom byggbranschen minskar arbetslösheten. Att
under sådana förhållanden ge ytterligare
stimulanser, i vilken form det än vara må, anser jag
inte vara rimligt. Efterfrågan på bostäder ökar och
byggandet kommer i gång då människor bedömer
sin situation som ekonomiskt stabil och de kan bära
bostadskostnaderna fullt ut.
En ordning med lägre byggmoms kommer också att
kräva en omfattande kontrollapparat, antingen hos
skatteförvaltningen eller inom bostadsbyråkratin.
Det skulle gå stick i stäv mot uppfattningen att vi
bör avskaffa byråkratiskt krångel, som Ny
demokrati har uttryckt många gånger.
Sammantaget kan med fog påstås att mycket är på
gång. Flera av de frågor som tas upp i motioner som
behandlas i det här utskottsbetänkandet kan sägas
täckas in av de här relaterade utredningarna och
översynerna. I avvaktan på remissbehandling och
överväganden av de utredningar som redan har lagt
fram förslag och de inom kort aviserade vill jag yrka
bifall till utskottets hemställan i betänkandet
SkU35 och avslag på samtliga reservationer och
Vänsterpartiets meningsyttring.