Fru talman! Detta betänkande är ett uppföljnings-
betänkande i anledning av det i två etapper fattade
försvarsbeslutet. Jag har, naturligt nog kanske, en del
kritiska synpunkter på hur det beslutet fattades, men
jag vill ändå inledningsvis säga att det kanske några
månader efter det att den senare delen av beslutet
fattades är litet tidigt att vara alldeles säker på vad det
var som inte var bra.
Vi har i en reservation från Moderata samlings-
partiet pekat på några saker. Jag vill bara mycket kort
nämna detta.
Vi är tveksamma till det tvådelade försvarsbeslu-
tet. Jag tror att det rymde en del fördelar, kanske
framför allt för regeringen, i kombination med det sätt
på vilket försvarsbeslutet bereddes. Beredningen
skedde inte genom ett regelrätt kommittéarbete, i en
kommitté med direktiv och redovisningsskyldighet,
utan man använde en beredning som ett bollplank -
med andra ord gick idéer tur och retur på mycket kort
distans mellan regeringen och beredningen. Det var
säkert praktiskt från regeringens synpunkt sett, men
jag tror inte att det var bra för försvarsbeslutet.
Jag kan t.ex. inte tänka mig att det är rätt utgångs-
punkt för ett beslut som avser att genomlysa det
egentliga behovet att vi ett år före bestämmer vilken
peng vi skall använda, med andra ord lägger fast en
ekonomisk ram. Man behöver inte vara särskilt kon-
spiratorisk och än mindre elak för att tro att det är
möjligt att på hyggliga, goda grunder skriva en säker-
hetspolitisk analys och ha en idé om hur Försvarsmak-
ten ser ut och se till så att den på ett rimligt sätt an-
passas till den budgetram som lagts fast ett år tidigare.
Jag kan förstå det. Jag sade den 13 december, om jag
inte minns alldeles fel, att det här var en framgång för
den dåvarande finansministern Göran Persson, men
det var knappast någon framgång för någon mer. Det
var knappast heller någon framgång för de centerpar-
tister och socialdemokrater som skulle fullfölja detta i
kammaren, eftersom de var bundna till något som inte
kunde diskuteras. Det var alltså inte bra.
Fru talman! En annan del av det hela är Försvar-
smaktens anställda människor, samt i någon mån de
människor som är anställda i vår militära industri,
som under så pass lång tid skulle dras med ovissheten:
Är det jag eller någon annan? Kommer det beslut som
Försvarsmakten redovisade i början av föregående år
att genomleva processen? Det visade sig att det inte
gjorde det. Det slungades med förband, med männi-
skor i olika förband, på ett sätt som inte var bra.
Det är lätt att vara klok efteråt. Men när vi nu ändå
står här med ett uppföljningsbetänkande i handen tror
jag vi skall dra oss till minnes hur det här var och
verkligen analysera om det är någonting som vi skall
göra om. Min uppfattning är att vi inte skall göra om
det på det här sättet.
Vi har en liten reservation om detta, och jag ber
att få yrka bifall till den.