Herr talman! Jag finner att statsrådet gör det väl-
digt lätt för sig, när han hävdar att Sverige i detta
skede inte har någon som helst anknytning till Ral-
coprojektet.
Framför allt har jag synpunkter på följande formu-
lering:
"Projektet befinner sig ännu bara på idé- och ut-
redningsstadiet och är bara ett av flera alternativ för
att utveckla energitillgången i Chile."
Faktum är att de turbiner som ligger färdiga i Oslo
har just den kapaciteten - dvs. elva gånger så stor
kapacitet som turbinerna för Pangueprojektet - att de
troligtvis kommer att användas för Ralco. Det är alltså
ett långt framskridet projekt. Ett chilenskt privat
energiföretag har dessutom öppet deklarerat att Ralco
är ett projekt.
Vi kan då diskutera Sveriges ansvar i detta. Var
det inte så att NORAD från början var tveksam till att
delta i projektet, just därför att man såg faran för att
det skulle röra sig om upp till sex dammar? Det gällde
framför allt Ralco, som skulle innebära ett väldigt
stort ingrepp - mycket större än Pangue. Men Sverige
har via BITS klart uttryckt att det bara rör sig om en
damm. Dessutom var pengarna villkorade till att det
skulle vara en damm. Just med denna ursäkt har Sve-
rige låtit bli att göra en generell ackumulativ miljö-
konsekvensanalys, med hänvisning till att det bara rör
sig om ett dammbygge.
Miljörörelsen har länge sagt att det inte bara blir
ett dammbygge, utan att Ralco står näst i tur. Det
svenska biståndsorganet BITS har hela tiden sagt
emot detta. Vi kan konstatera att BITS hade fel.
Jag kan inte nog understryka hur djupt det smärtar
mig att Ralco kommer att genomföras i alla fall. Då är
det klart att Sverige har ett retroaktivt ansvar, i och
med att pengarna var villkorade. Jag undrar om Pierre
Schori är beredd att ta det här ansvaret.