Herr talman! Vi debatterar som bekant frågan om obligatorisk hållbarhetsrapportering. Jag tror inte att det är någon här i kammaren, förutom möjligen Sverigedemokraterna, som riktar några principiella invändningar mot hållbarhetsrapportering som sådan. Faktum är att den information som oftast ingår i hållbarhetsrapportering i allt större omfattning efterfrågas av kunder och aktieägare i dag.
I stället borde denna debatt ta sin utgångspunkt i hur vi i Sverige väljer att implementera EU-lagstiftning i konkurrenskraftshänseende. Vi är från svensk sida sällan sena med att gnälla över krångliga regelverk och ingripande EU-lagstiftning. I de allra flesta fall har vi dock oss själva att skylla. Det är nämligen inte EU-regelverken i sig själva som går längst, utan det är vår egen implementering. Detta sker både från lagstiftningshåll och från myndighetshåll vid implementering av föreskrifter.
Vi skulle kunna stå här hela dagen om jag ska räkna upp varje gång som den svenska lagstiftaren eller svenska myndigheter har gått längre än vad ett EU-direktiv kräver. Att så sker är mer regel än undantag. Så är fallet även denna gång, och vi måste ställa oss frågan: Vad innebär det för svensk konkurrenskraft och svenska arbetstillfällen?
Vid en implementering på miniminivå skulle ungefär 100 företag omfattas av lagstiftningen i Sverige. Regeringen väljer i propositionen att gå 16 gånger längre: 1 600 företag omfattas. I den skiss som låg på bordet för något år sedan skulle eventuellt ända uppemot 6 000 företag ha omfattats. Om inte vi och många med oss hade protesterat högljutt hade det förmodligen blivit så. Likafullt står vi här med en proposition på bordet som kommer att omfatta 1 600 företag.
Hur slår detta mot vår konkurrenskraft? Hur skapar vi fler jobb genom ökade pålagor för våra svenska företag utan att i någon annan del återkomma med regelförenklingar? Om man vill göra ett förslag konkurrenskraftsneutralt och om man vet att förslaget kommer att driva upp kostnaderna för svenska företag borde man rimligen kompensera företagen på något annat håll.
Enligt bedömningar av branschorganisationer kan en hållbarhetsrapportering, om den ska vara värd namnet, kosta så mycket som 1 miljon kronor per företag. Är regeringen medveten om vad det innebär att påföra den typen av kostnader på 1 600 bolag? Är regeringen medveten om att Europas största ekonomi - Tyskland - implementerade direktivet på ett sådant sätt att det omfattar hälften så många företag som omfattas i Sverige? Det säger något om rimligheten eller snarare orimligheten i den position som den svenska regeringen har landat i.
Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy
Jag tittar på talarlistan för dagens debatt och kan konstatera att det är märkligt att ett av de partier som har slagits hårdast för detta, nämligen Miljöpartiet, inte ens är här i dag. Vad skickar det för signaler till de företag som kommer att bli lidande? Vad skickar det för signaler till dem som kämpar för att minska regelkrångel och byråkrati? Här kan vi lättvindigt införa en regel som drabbar 1 600 företags konkurrenskraft, och så är man inte ens med och diskuterar frågan här i Sveriges riksdag.
Stefan Löfven sa under valrörelsen 2014: Om vi får regeringsmakten ska varje enskilt förslag som vi lägger på riksdagens bord prövas utifrån en sysselsättningsaspekt. Vi ska bara lägga fram förslag som genererar nya arbetstillfällen.
Jag har en fråga till regeringspartierna i dag som jag hoppas att de kan återkomma till: Hur många jobb kommer denna proposition att generera i svenska företag, genom att vi påför dem ytterligare kostnader utan att kompensera dem för det ökade regelverk som denna proposition för med sig? Det är min enkla fråga.
Jag skulle vilja avsluta detta anförande med att göra det enda rimliga, nämligen att yrka avslag på denna proposition och bifall till reservation 1, och be regeringen återkomma med en proposition som bättre speglar direktivets intentioner. Implementera detta direktiv på dess miniminivå, som våra grannekonomier gör, för att låta det vara konkurrensneutralt för svenska företag.